Jag förvånas över hur snabbt jag klarar av att skifta sinnesstämningen nuförtiden.

Och hur cool och ödmjuk jag kan vara när jag orkar. Och hur jag tar till vara på varje chans att lära mig nytt om mig själv, att öva mig i att välja rätt. Och till sist att inte bli missmodig när det går snett.

Helgen är ett bra tillfälle att träna, och att reflektera.

Igårmorse höll jag på att hamna i en neråtgående spiral av ångest. För det är fint väder, det ska vi ta vara på ju och passa på att vi är hemma och inte på landet och fixa och dona. Fast jag fick vakna allt för tidigt och nu är klockan 10:30 och jag är OLYCKLIG och förtvivlad enda upp till tåspetsarna.

Sedan säger M (=Min bästa lärare) till mig, "Har ett helt år av meditation inte lärt dig något?"

Och då har jag flera val:
1 bli arg på honom för han påpekar att jag inte lärt mig något

2 bli ledsen på mig själv för jag inte lärt mig något

3 påminna mig själv att jag bör meditera mera för det har varit allt för lite av sådant på senaste tiden

4 slå på mig själv för det samma

5 ta vara på möjligheten att vända spiralen

6 tacka M för en påminnelse

Och jag fixade 3 5 och 6!

Jag kände mig som HULKEN när den lilla pekpinnen STANNADE hela maskineriet i huvudet. Och känslan FÖRSVANN!!

Det var ett medvetet VAL att inte SLÖSA på mer av min fina dag med familjen.

Och det finns flera exempel... för fällor finns överallt!

På kvällen fick jag hantera massa obehagliga känslor pga en ung person som hade mkt svårt att hantera sin ilska. Och det går rakt in i mig och jag går sönder. Mina händer skakar och jag tappar orken på direkten.

Jag lär mig att skydda mig själv och sätta gränser men det är en av de största svårigheterna för mig idag.

Så igår var det en ny strategi som huvudet hittade på själv. Jag skrev en DIKT! Den kom UR MIG på 10 minuter, med rim ;) och jag tycker att den är kanon! Tyvärr är den skriven på polska. Den fick mig att somna på kvällen. 

Jag ger mig inte! När förmågan finns väljer jag BARA det som gynnar mig. Som denna lilla prydnad till min heliga plats i huset: min alldeles egna heliga fridens fåtölj.

Skaffa en sådan om du inte redan har en, vet jag!   

(Po polsku:)

Zadziwia mnie, jak szybko potrafie teraz zapanowac nad stanem ducha.
Pokora, jaka posiadam teraz daje mi poczucie bycia TOTALNIE COOL! To, ze kazdy kopniak w tylek od zycia przyjmuje jako lekcje, a nie porazke, napawa mnie chyba nawet lekka duma. A to, ze nie trace nadziei i sie nie lamie przy codziennych upadkach? Bohaterstwo!

Kazdy weekend daje mase szans do cwiczen i refleksji. Ten konczacy sie rowniez...
Wczoraj rano zaczal mnie ogarniac straszny niepokoj, zaczelam juz spadac w przepasc obaw, bo te ladna pogoda trzeba by wykorzystac, a ja jeszcze w pizamie, a i w domu jest co robic. I mimo, ze wstalam wczesnie rano i powinnam sie delekowac cudowna obecnoscia Syna, ktory mnie obudzil ;) to o 10.30 bylam nieszczesliwa i zrozpaczona po koniuszki palcow, u nog!

I w tej chwili padlo krotkie zdanie z ust M (Mojego najlepszego nauczyciela): "Czy ponad rok calej ten medytacji czegos cie nie nauczyl?"

Mozliwe reakcje?
1 obrazic sie, bo co on tu insynuuje
2 rozplakac sie, bo moze ma racje
3 postanowic wrocic do medytacji, ktora troche podupadla ostatnimi czasy
4 obarczyc sie za powyzsze wina
5 skorzystac z okazji i zatrzymac bieg zlych emocji
6 podziekowac za pomoc

Bez potrzeby dluzszego zastanowienia... 3 5 i 6!
Poczulam sie jak HEROS kiedy to jedno male zdanie zatrzymalo rwacy potok destrukcyjnych mysli w mojej glowie. I NATYCHMIAST zniknelo tez uczucie trwogi! Przypomnialam sobie zwyczajnie na co wole spozytkowac moja energie tego dnia!

Przykladow jest wiecej, poniewaz niestety pulapki czaja sie wszedzie...!

Tego samego dnia wieczorem musialam sie uporac z mloda osoba buchajaca wsciekloscia, kopiaca w drzwi, plujaca jadem, pod moim wlasnym dachem. Mimo duzego zrozumienia z powodu diagnozy adhd bardzo trudno mi jest zobojetniec na takie wypadki. To moja najtrudniejsza lekcja. Rozpadam sie na kawalki z nerwow, trzese sie i czuje sie jak zdechly balonik na kacu.
A wczoraj glowa sama wykrztusila z siebie, doslownie w dziesiec minut!, krotka rymowanke, ktora opisuje stan mojego ducha w takich razach. Im wiecej razy ja czytam, tym bardziej mi sie podoba. Bo jest prawdziwa, ale tez nie az tak SMIERTELNIE powazna... i pozwolila mi zasnac wczoraj wieczor. http://zebrazone.bloggplatsen.se/2014/05/17/10707701-a-teraz-jest-tak/

No nie daje sie Ludzie! Kiedy tylko jestem przy zdrowych zmyslach wybieram to, co jest dla mnie najlepsze... juz niemal automatycznie. Moze ta medytacja cos jednak dala...

Pisze to z MOJEGO miejsca w domu, mojego fotela swietego spokoju (zdjecie powyzej)

Tego ostatniego i Wam zycze!