När man bor i Sverige kan andra delen av augusti kännas något ångestfylld.

Är det redan slut? Har jag fyllt på med ljus, värme och bad för de kommande nio månaderna?

Svaret är oftast: Ta mig fan, icke!

Mieszkajacych w Szwecji druga polowa sierpnia moze przyprawiac o stany lękowe.

Czy to juz koniec? Nalykalam sie wystarczajaco duzo cieplego powietrza, swiatla, wody z jeziora... na kolejne 9 miesiecy?

Odpowiedz zwykle brzmi: W cholere, nie!

Förr har jag provat att inte låtsas om att hösten var på väg. Och om att så småningom skulle även vintern vara här.

I fjol har jag provat att omfamna den vackra naturen, höstfärgerna, ljuset när de var ett faktum.

Iår ligger jag på något sätt före... hösten!

Ser fram emot den. Försöker att locka fram den.
Sama probowalam juz ignorowac fakt nadchodzacych chlodow, uparcie noszac sandaly do poczatkow pazdziernika i udajac, ze zima na pewno nie nadejdzie.

W zeszlym roku zanurkowalam w doslownie rozpierajace serce piekno jesiennych barw i cudne, zlote swiatlo, bez rozgrzewki, ale z przyjemnoscia.

W tym roku wywabiam niemal jesien z lisiej nory, czy gdzie ona tam "zimuje" ;)

Jag längtar...

Tesknie juz...

Jag njuter...

Delektuje sie...

Jag förbereder mig...

Przygotowuje...

Jag letar efter min egna höstiga jag. Funderar på vilka är de föråldrade, förbrukade löv som kommer att gulna och flyga iväg i min egen trädgård. Lämna mig ifred. Eller falla ner på den fuktiga marken och skapa en fruktbar jord att växa i.
Szukam jesiennej wersji siebie. Zastanawiam sie, ktore liscie, zestarzale, NIEAKTUALNE, niepotrzebne, pozolkna i opuszcza mnie, moj ogrod, niesione zimnym wiatrem. Albo upadna i malowniczo zgnija, uzyznia glebe pod moimi stopami.
Det är dags!

Juz czas!