Najcenniejsze jest to, co dawane z serca.
Det dyrbaraste kommer från hjärtat
<3

I znow bedzie o Elisabeth Gilbert, autorce Eat, Pray, Love.

Elisabeth Gilbert vill inte lämna mig ifred. Hon som skrev Eat, Pray Love.

Byla gosciem Super Soul Sunday u Oprah W. w zeszla niedziele i zwalila mnie z nog idealnym nazwaniem czegos, co juz dawno wiedzialam!

Isöndags gästade hon Super Soul Sunday hos Oprah och myntade ett begrepp som beskriver det jag har försökt att uttrycka sååå länge:

Perfekcjonizm, to STRACH w pieknych (wypastowanych i lsniacych???!!!!) butach!

(Perfectionism is an haute couture of FEAR)

Perfekcjonizm, to zakamuflowany w "wysokiej" modzie STRACH! Przed byciem zdemaskowanym, jako osoba NIEIDEALNA, nieuczesana, niedoprasowana, niedopietanaostatniguzik.

Perfektion är inget annat än RÄDSLA iklädd ett par lyxiga, välputsade skor!

(Perfectionism is an haute couture of FEAR.)

Perfektion är RÄDSLA iklädd i välsydda, lyxiga plagg! Som ska dölja våra SKAVANKER. För vi är många gånger för rädda att visa oss genuina, sårbara, o-"fixade".

Strach przed byciem SOBA, strach przed pokazaniem swiatu swojej PRAWDZIWEJ twarzy.

Det är en rädsla att släppa fram sitt riktiga JAG, att visa sig svag.

Smutne, ale wiaze sie to z nasza niska samoocena. Wydaje nam sie, ze jestesmy zbyt malo "atrakcyjni" dla otoczenia w naszej zwyklej, najnaturalniejszej, NAJPRAWDZIWSZEJ wersji. Dlatego stwarzamy jakas perfekcyjna = FIKCYJNA wersje siebie, podszyta strachem i klamstwem.

Sorgligt, för att det bottnar offtast i vår låga SJÄLVKÄNSLA. Vi fruktar att vi inte är "tilltalande" nog för omgivningen om vi bjuder på den vanligaste, vardagligaste, MEST SANNA, version av oss själva. Och så syr vi ihop en perfekt = fiktiv variant av oss själva, en tjusig blandning av rädsla och fusk.

Brzydze sie klamstwem.

Nie znosze udawania.

Uwazam, ze PERFEKCYJNY znaczy NUDNY DO BOLU!

Czuje ulge zdejmujac z siebie pancerz perfekcjonizmu, ktory sama nosilam od wielu lat...

Jag avskyr fusk.

Jag klarar inte av att låtsas längre.

Jag tycker att PERFEKT är lika med URTRIST!

Jag håller på och skalar av mitt egna "perfekta" skal som jag burit i åratal.

Podejmuje ryzyko!

Jag tar en risk!

Nagroda glowna to zycie nieskazone klamstwem, czyste i prawdziwe.

Czasen WYGRYWAM, czasem przegrywam! Ale sie staram!

Högsta priset är ett liv utan lögner, ett harmoniskt och RENT liv.

Jag VINNER ibland, jag förlorar ibland! Men jag är på väg!

Spojrz w moje niepomalowane oczy i zobacz w nich prawdziwa radosc i zainteresowanie, moze zadume a czasem smutek.

MNIE.

Ja tak chce widziec CIEBIE, ktory stajesz na mojej drodze i wnosisz cos cennego do mojego zycia.

Titta i mina osminkade ögon och se genuin glädje, intresse, kanske eftertanke, ibland en del sorg.

MIG.

Det är så jag vill se DIG, som korsar min väg och gör mitt iiv mer meningsfull.

Love and peace within!   

Wczoraj, 5 pazdziernika, zmarla Ania Przybylska.

Kim byla? Ile o Niej wiemy?

To w tej chwili nie ma wlasciwie zadnego znaczenia. Nie dla nas, OBSERWATOROW, ktorzy napisza R.I.P na fejsie, moze uronia lze, bo to niewyobrazalnie smutne, kiedy 36-letnia, piekna, pelna woli walki mama trzech slodkich dzieciakow... zwyczajnie odchodzi...

Mnoza sie wielokropki... Jest dramatycznie...

 Igår, den 5:e oktober, förlorade Anna Przybylska kampen mot cancer.

Vem var hon? Känner vi henne?

Det spelar egentligen ingen roll just nu. Inte för oss, OBSERVATÖRER, som skriver R.I.P på fb och kanske fäller en tår för det är så sorgligt när en 36-årig trebarnsmamma med massa kämparglöd och hopp om livet, försvinner bara sådär...

 
Ania Przybylska (zdjecie z portalu kobieta.onet.pl)

Kazda smierc jest niesprawiedliwa. Nie sposob sie z odejsciem zwlaszcza mlodych ludzi, pogodzic.

Czy przypomina nam to o naszej wlasnej PRZEMIJALNOSCI?

Jesli tak, to dobrze! W moim rozumieniu to jest jedyny SENS smierci... Zebysmy MY, ktorzy nadal mamy oddech w piersi, zrozumieli, ile mamy SZCZESCIA, ile SZANS, zeby jeszcze cos zmienic, zeby jeszcze popracowac nad tym, jak tu WCISKAC jak najwiecej ZYCIA w kazda dana nam jeszcze SEKUNDE!

Bo nie wiemy, ile ich jeszcze zostalo...

Varje död är svår att acceptera. Och påminner oss om våran egen förgänglighet.

Och där har vi, VI SOM LEVER KVAR, tur! För vi kan fortfarande ÄNDRA vårt sätt att vara, SKAPA ett nytt sätt att TRYCKA IN sååååå mycket LIV i varje sekund som ÅTERSTÅR för oss.

För vi vet inte, hur många de är.....

Proponuje, zeby dzis oddac CZESC tym, ktorych nie ma wsrod nas, poprzez jak najlepsze WYKORZYSTANIE tego, co im juz nie jest dane. CZASU na tej pieknej, slodkiej ziemi. Wsrod ludzi, ktorzy sa nam bliscy.

Jag tänker HEDRA dem, som inte finns bland oss med att TA TILL VARA allt det som de själva inte kan njuta av längre.

Moj plan, to ZYC, az sie bedzie kurzyc!   

Jag tänker LEVA så det ryker!   

Wczoraj cala Szwecja pachniala cynamonem.

My kochamy kardamon:

Medan hela Sverige luktade kanel igår gjorde vi kardemummabullar:

I kazda wspolnie spedzona chwile.

Även om det blev våra godaste bullar EVER så vet jag inte vad jag njöt mest av, bakningen eller förtäringen :)  

Att skämmas, fy!, det har jag släpt för länge sedan.

Jag övar mig även här på bloggen i att släppa skammen och skriva öppet och ärligt.

Inget annat MAKES SENSE liksom.

Juz dawno przestalam sie wstydzic.

Blog jest miejscem, w ktorym trenuje "bezwstydne", szczere, otwarte pisanie.

Nic innego nie ma juz dla mnie SENSU.

Och att skriva blogg går på något sätt helt EMOT allt som jag har varit rädd för tidigare i livet.

Jag lämnar ut mig och min kamp till allmän beskådan för jag TROR på att det kan hjälpa andra som kanske inte får lika mycket hjälp utifrån såsom jag fått.

För jag TROR på att det kanske räddar någon från att hamna så djupt inne i skiten, där jag själv varit.

Och till sist HOPPAS jag även på att det kan hjälpa mig... för jag stärks av att göra något av BETYDELSE.

Pisanie bloga, samo w sobie symbolizuje to, co we wczesniejszym zyciu budzilo we mnie strach.

Wywieszam na sztandarach sama siebie i moja walke poniewaz WIERZE, ze to w jakis sposob moze pomoc tym, ktorzy nie mieli tyle szczescia co ja i nie otrzymali pomocy z zewnatrz.

Bo WIERZE, ze to moze uratuje kogos od zapadniecia sie w taka ciemnosc, w ktorej ja jeszcze niedawno sama przebywalam.

I mam tez nadzieje, ze to pisanie moze pomoc mi samej, bo robienie czegos sensownego przywraca SENS calemu zyciu.

Men jag har mina stunder av TVIVEL, mina stunder av bristande ork. Mina stunder av ENSAMHET.

Och jag skriver inte detta för att jag önskar att någon skulle tycka synd om mig eller heja på mig när det är tuft (fast det låter faktiskt inte helt fel… ;)

Sa tez, nie ukrywam, chwile ZWATPIENIA, chwile bezsilne, i SAMOTNE. I nie pisze tego po to, zeby komus bylo mnie zal i zeby mnie pocieszano, kiedy jest mi najciezej (chociaz nie brzmi to wcale az tak bardzo niedorzecznie... ;)

Jag har snackat med en Väldigt Klok Tjej kring respons till min blogg och hon sa två underbart enkla saker till mig (som jag redan visste på något sätt!)

kvalitet före kvantitet, och att människor är genuint rädda för att visa sig svaga. Det gör mig så fruktansvärt ledsen, för jag vet hur urholkande och tungt det är att LÅTSAS något hela tiden!

Rozmawialam z Bardzo Madra Osoba (tak I, to o Tobie mowa!) o sensie prowadzenia bloga, i Ona tak prosto i madrze mi przypomniala:

jakosc ponad iloscia, i pamietaj, ze ludzie boja sie okazywac slabosc. Strasznie mnie to przybija, bo wiem, jak ciezko jest zyc ciagle UDAJAC!

Därför tänkte jag uppmuntra er alla som känner igen sig i det som jag beskriver, alla som kämpar, som bär på sin egen skit, att HÖRA AV ER, det här är en SKAMFRI ZON!

Utan dömande, utan ömkande och utan censur (jag skrev kuk på polska igår och bloggen sprängdes inte i luften!!)

Dlatego zwracam sie z serca plynacym odzewem, do tych WSZYSTKICH, ktorzy widza siebie w moich zmaganiach, do tych, ktorzy tez sie zmagaja, i ktorzy dzwigaja nieludzkie ciezary samotnie, ODEZWIJCIE SIE, to jest STREFA BEZWSTYDNA!

Bez oceniania, bez wspolczucia, i bez cenzury (wczoraj napisalam brzydkie slowo na ch i internet nie wybuchl mimo wszystko!!)

Vi kanske inte löser några problem här, för det får man i alla fall göra själv, men tillsammans känner man sig mindre ensam, har jag hört!

Byc moze nie rozwiazemy niczyich problemow, bo kazdy koniec koncow musi rozwiazac je sam, ale slyszalam gdzies, ze razem, jest sie mniej samemu!

Ett STORT, hjärtligt tack till alla som har funnits här med mig hela tiden :-*

WIELKIE i serdeczne dzieki dla tych, ktorzy sa tu ze mna caly czas :-*

Love and peace within!