Słonie.

Mówi się, że małe przyczepiane są łańcuchem do metalowego słupka, żeby nie uciekały.

Najpierw walczą, ciągną, próbują się uwolnić. Z biegiem czasu przestają.

Potem można metal i łańcuch wymienić na kawałek sznurka i patyk, a dorosły, kilkutonowy słoń i tak się nie uwolni.

Nie będzie nawet próbował.

Elefanter.

Det sägs att de kädjas fast vid metallpinnar när de är små, så de inte rymmer.

De kämpar emot ett tag och sedan vänjer de sig. Slutar försöka att komma loss.

Sedan kan man ersätta kedjan med en pinne och ett snöre och en fullvuxen elefant kommer inte att försöka slita loss sig.

Dlaczego o tym piszę? Bo my ludzie robimy tak samo.

Jako dzieci słyszymy różne rzeczy, w domu, w szkole, od sąsiadki.

Widzimy różne zachowania, czerpiemy wzorce. Im częściej się coś powtarza, tym większa szansa (ryzyko?), że uznamy to za normę.

Och varför skriver jag om det här? För jag tror att vi människor gör precis likadant.

Som barn hör vi en massa saker; hemma, på skolan, hos grannarna.

Vi ser hur folk beter sig. Vi tar efter. Det som vi ser ofta kan bli på gott (och på mycket ont ibland!) vår egen vana.

Potem dorastamy. I żyjemy nierzadko to nasze dorosłe życie przywiązani do tego samego sznurka, jakim nas spętano w czasie dorastania.

Wierzymy w to, co nam ktoś dawno, dawno temu powiedział/wmówił.

Uznajemy to nieswiadomie i mimochodem! za prawdę uniwersalną, niepodważalną.

Sedan växer vi upp och tar oss igenom våra vuxna liv fastbundna med samma gamla snören.

Vi fortsätter att tro på samma gamla sanningar, någon annans sanningar, som vi aldrig ens ifrågasätter.

A wystarczyłoby lekko pociągnąc za sznurek...

I uwolnić się!

Och det skulle kanske räcka med att dra en aning åt ett nytt håll?

Och slita sig fri!

Nawołuję do wypróbowywania swoich "sznurków", więzów, pętli, łańcuchów. Może się już zdezaktualizowały? Może już w nie nie wierzycie? Może już nie służą Wam, może nigdy nie służyły, ale dopiero dziś macie siłę i odwagę, żeby je zerwać?

Ja walczę jeszcze z kilkoma. Ale powoli, powoli odrywam się od ziemi, i staję się latającym... słoniem? ...zebrą? Pegazebrą!!!

I jest mi BOSKO!

Jag uppmanar alla till att testköra sina "snören", bundenheter, kedjor, mm. De kanske har föråldrats? Ni kanske har slutat tro på dem innerst inne? De har kanske aldrig gynnat er ens? Det tar kraft och mod att bryta sig loss. Men det är SÅ värt det att prova! Man föds liksom på nytt!

Jag kämpar emot några av mina snören som är kvar. Har slitit mig loss från flera! Jag känner att jag sakta, sakta börjar lyfta och blir en flygande... elefant? ...zebra? Pegassss....zzzzebra!!!

Och det ROCKAR FETT!

Love and peace within!   

Jag kan inte sova.

Tröttheten vill inte komma.

Fast jag har varit och dansat halva natten igår!

Nie moge zasnac.

Zmeczenie mnie opuscilo.

Mimo, ze przetanczylam wczoraj pol nocy.

Efter en veckas kamp med förkyllning, trötthet, viktiga möten, skrivande, mm har jag tagit mig hemifrån för att umgås med en vän på fredagskvällen.

Po tygodniu naznaczonym zmeczeniem, przeziebieniem, waznymi spotkaniami, pisaniem itp. wypelzlam z domu, aby spedzic piatkowy wieczor ze stara psiapsiula z czaszow studenckich.

Vi hade så mycket att prata om. Var båda så trötta. Ändå har vi gått ut att dansa.

Det har varit.. kanske fyra (4!!!!) år sen sist.

Och jag har aldrig haft så roligt som igår.

Visst, jag blundar alltid när jag dansar. Men nu kan jag blunda med trygghet och inre fokus, och inte för att avgränsa mig från dömmande blickar. Igår var jag närvarande i min egna energi som jag inte upplevt på länge.

Mialysmy tyle spraw do omowienia. Ostatni czas byl ciezki, meczacy, dla nas obu. Mimo wszystko zakonczylysmy wieczor na szalonych tancach!

W dyskotece nie bylam pewnie ze cztery (4!!!!) lata.

I chyba nigdy jeszcze tak sie nie bawilam, jak wczoraj.

Owszem, ja zawsze tancze najchetniej z zamknietymi oczyma, ale wczoraj potrafilam zamknac oczy nie po to, zeby odgrodzic sie od taksujacych spojrzen. Zamykalam powieki, zeby skoncentrowac sie na wlasnej radosci z ruchu, muzyki, rozpierajacej cialo energii. Energii, ktora delektowalam sie ze soba, ktora obserwowalam ze zdumieniem. 

Jag har förändrats!!!

Jag har förändrats!!!

Jag har förändrats!!!

Zmieniam sie!!!

Zmieniam sie!!!

Zmieniam sie!!!

Ja, planen för resten av helgen var att skriva, skriva, skriva. Komma ikapp efter veckan.

Men så hamnar jag på landet, med mina killar och en kopp rött te med apelsin i (tack M!)

Reszta weekendu miala uplynac na samotnym pisaniu, pisaniu, pisaniu, doganianiu terminu.

Koniec koncow wyladowalam na wsi, z moimi Chlopcami i kubkiem herbaty z pomarancza.

När beslutet är taget rusar jag tvärs över stan för att hinna med tåget. Och det gör jag. Magiskt!

Vi bygger lego framför brasan, grillar, badar bastu, lyssnar på trädens sus i mörkern. Läser långa sagor. Vi finns.

Vi bara finns.

Och nu är jag vaken.

Kroppen vill inte missa den förändring som sker....

Od podjecia decyzji do zajecia miejsca w pociagu mija niespelna godzina, przemieszczam sie z drugiego konca miasta. Zdazam. Magiczne!

Budujemy lego, grillujemy, grzejemy sie przed kominkiem i w saunie, sluchamy szumu fal i wiatru w koronach drzew, ktore polknela noc. Tylko poza miastem rozumie sie, co to znaczy ciemnosc. Czytamy dluuugo na dobranoc. Jestesmy. Tylko jestesmy.

W koncu zostaje tylko ja, tylko ja nie moge zasnac.

Nie chce zdaje sie przegapic dziejacych sie zmian...

Love and peace within!   

Dziś Święto Niepodległości w Polsce.

Pogoda w Sztokholmie rozpieszcza. To juz czwarty czy piąty raz kiedy widzę słonce w listopadzie tego roku.

Bywają lata, że słonecznych godzin w listopadzie jest około... 0,25.

Polen firar Självständighetsdagen idag.

Här i Stockholm var det soligt! Dagen till ära. Det är typ 4 eller 5-te gången denna månad!

Widoki moje dzisiejsze niestety ograniczają się do:

För mig blev utsikten lite begränsan dock:

Oglądam świat z łóżka.

Zwykłe przeziębienie w czasach wypalenia jest jak przewlekła angina i 40 stopni gorączki dla silnego organizmu.

Ligger sjuk i sängen. För en utbränd kropp är en vanlig förkyllning lika "rolig" som halsflust med fyrtiogradersfeber för en normalstark kropp.

Żeby zupełnie nie poddać się chorobie przekazuję Wam słowa, które trafiły mnie prosto w serce dzisiaj.

Czy trzeba w życiu czegoś więcej?

För att inte tappa allt mod i denna grrrrr så tråkiga stund, vill jag dela med mig av en kort mening som har skakat om mig idag i all sin enkelhet.

Behövs det verkligen något mer i livet?

Słów tych nie tłumaczę na polski. Bałabym się je zubożyć moją własną interpretacją.

Jag låter bli att översätta dessa ord. Jag kan helt enkelt inte.

GENTLE love and GRACEFUL peace within!   

Sa ferie jesienne.

Höstlov.

Syn sie rozchorowal na ucho ale bez temperatury, wiec bryka i tanczy. I o dziwo.. rysuje! Moje matczyne serce spiewa z radosci :)

Sonen fick ont i örat men är inte febrig så han orkar hoppa och dansa. Och... äntligen börjar han RITA! Mammahjärtat hoppar av glädje :)

Jestesmy na wsi.

Vi är på landet.

Ogien w kominku.

Brasan är tänd.

Temperatura na zewnatrz pod koniec pazdziernika jak w tegoroczny Midsommar (koniec czerwca).

Cisza. Dzis nawet slonce.

Samma temperatur ute nu som det varit vid Midsommar iår.

Det är tyst och soligt idag.

Mysli niektore w glowie dojrzewaja jak... wino, albo jak ser jakis przepyszny. Baaardzo powoli nabieraja smaku i charakteru.

Inne fermentuja szybko i tworza mieszanke wybuchowa. Drzenie niecierpliwe calego ciala. Po twarzy przebiega usmiech.

Vissa tankar mognar som... vin, eller någon riktigt god ost. Sakta, sakta fylls det på med smak och karaktär.

Andra fementerat hastigt och är redo att explodera. Hela kroppen skakar nästan otåligt. Ett leende skymtar  på läpparna.

Pilnuje sie niezmiennie, bo cialo interpretuje nadal nowa, pulsujaca energie jak STRES, jak zagrozenie. Zapomina wtedy o glebokim oddechu i koncentracji na sobie, na obecnej chwili, na SENSIE kazdej czynnosci.

I na BEZ-sensie robienia czegokolwiek, jesli ta czynnosc nie przenosi mnie w jakies choc odrobine lepsze miejsce.*

Przeradzam sie w tych chwilach w karykature czlowieka, glowe z nogami, bez CENTRUM.

Jag är ständigt på min vakt. För kroppen ser ingen skillnad mellan den där nya, sipprande energin och STRESS. Den känner hot.

Då är det lätt att glömma djupa, lugnande andetag, koncentrationen på det varande ögonblicket, på MENINGEN, som varenda handling börde ha med sig.*

Jag förvandlas till en huvudfoting utan CENTRUM.

Nabijam sobie w tych chwilach siniaki, ktorych pochodzenia potem nie pamietam. Nie pamietam nawet bolu, ktory im towarzyszyl.

To jeden z pierwszych znakow ostrzegawczych dla tych, ktorzy zyja na autopilocie, ktorzy zyja, niestety... BEZMYSLNIE.

Strasznie brzmi, prawda?

Efter dessa hemsta stunder dyker det upp blåmärken på min kropp. Jag minns oftast inte var de kommer ifrån, jag minns inte smärtan.

Det är ett jättetydligt tecken på att man kör på autopilot, att man, tyvärr, lever TANKLÖST. Att man inte är uppmärksam på livet som bara passerar förbi.

Visst låter det hemskt?

Ja odmawiam niniejszym dalszego bezmyslnego zycia. Nawet na wrzosy i opadle liscie nie patrze juz bezmyslnie. Nawet ciemnosc jesienna ma dla mnie jakis sens :)

Jag tackar härmed nej till ett tanklöst liv. Jag uppmärksammar höstlöven, höstljungen, hela höstskiten och försöker se meningen med det.

Przyjmuje je z wdziecznoscia i delektuje sie czym sie da! :)

Och jag tackar för ytterligare en dag då jag kan få vara här! :)

Love and peace within!   

*W jaki sposob przemienic taka czynnosc, jak np. zmywanie naczyn na katapulte, ktora przeniesie nas w stan lepszy od wyjsciowego? Medytuj, oddychaj, odpoczywaj psychicznie. Szoruj kazdy talerz i kazda lyzke swiadomie i z wdziecznoscia, ze ja masz, ze masz co nia wkladac do ust, ze masz rodzine, ktora zasiada z Toba do posilku, wariantow jest wiele. Znajdz je i kultywuj na codzien! :)

*Hur förvandlar man en vardagssysla, som t.ex att diska, till en katapult mot välmående? Meditera, andas, vila huvudet. Putsa varje tallrik, varje sked med en känsla av tacksamhet, för du har mat som du ätit med dem, du kanske har en familj som du delat måltiden med, you name it! Hitta din egen variant av tacksamhet och öva på den dagligen! :)

Juz w piatek (teraz jest niedzielny wieczor) narodzil sie ten tekst w mojej glowie.

Stojac w pozycji wojownika II, Virabhadrasana II, z kazdym glebokim, pelnym oddechem odczuwalam coraz wieksza sile i rownowage doslownie ROZLEWAJACA sie po wszystkich czlonkach mojego w tych dniach (miesiacach! latcha juz calych!) dosc slabego ciala.

Det var redan i fredags (nu är det söndagskväll) när denna text föddes i mitt huvud.

När jag vinglade i yoga asana Krigare II, Virabhadrasana II. Med varje nytt, djupt andetag kände jag mer och mer tydligt både kraften och balansen som SPRED SIG bokstavligen i varje kroppsdel. Trots att min kropp varken kännts stark eller balanserad på senaste tiden.

I to nie wszystko! Wojownik daje poczucie bardzo precyzyjnej GRANICY. Punktu stycznego miedzy mna; koniuszkami moich wyciagnietych palcow, a otaczajacym swiatem.

Taka cicha manifestacja: OTO JA. Tu zacznam sie, a tu koncze.

Och inte nog med det! Krigare ger en mycket tydlig känsla av en GRÄNS mellan en själv och den yttre världen. En tyst men bestämd manifestation: HÄR ÄR JAG. Här börjar jag och där slutar jag.

I tak od piatku juz bardzo chcialam sie tym stanem z Wami podzielic.

Dla mnie to nowosc!

Wypracowana nie tylko na macie do yogi ale tez na kozetce u terapeuty. Moze nawet przede wszystkim!

Och det var just i fredags som det har blivit så tydligt för mig och det ville jag dela med mig av.

För mig är det nytt!

Det är något som jag övat fram både på yogamattan men inte minst i terapeutsoffan. Kanske mest just där!

To stan, ktory podpowiada: zamknij drzwi w lazience na klucz, zaznacz swoja autonomie, celebruj chwile poswiecona tylko sobie.

To stan, ktory mowi: zanim proszona o pomoc powiesz TAK, postaw sobie ciche pytanie: czy na pewno dam rade? Jaka bedzie cena tej pomocy.

To stan, ktory mowi: jestem ZMECZONA. Nie dam rady. To ja potrzebuje POMOCY.

Moj czas wolny tez jest wazny. Moj ODPOCZYNEK tez ma znaczenie.

To stan, ktory mowi: nie ugotuje po raz siodmy w tym miesiacu pomidorowki, ktora cala rodzina uwielbia, tylko barszcz czerwony, bo tak bardzo mam na niego sama ochote.

To stan, ktory mowi: nie wstydze sie poprosic o pomoc w pracy, przyznac, ze inaczej nie zdaze z powierzonym mi zadaniem.

Nie odbiore komorki, mimo, ze dzwoni XYZ, bo wlasnie zrobilam kubek herbaty i bede sie nim delektowac. Wyrwe wszechswiatu te 3 minuty, kiedy herbata ma te idealna temperature, kiedy wlasnie przestala parzyc, ale jeszcze nie jest letnia!

Ett tillstånd då jag låser badrumsdörren när jag lägger mig i badet och visar att det är min egen tid och den ska respekteras.

Det är ett tillstånd då jag dubbelkollar med mig själv och min egen energinivå innan jag lovar hjälpa någon annan.

Det är ett tillstånd då jag lagar falafel, för jag känner för det själv, även om familjen efterfrågar fallukorv för sjunde gången denna månad.

Det är ett tillstånd då jag vågar be om hjälp på jobbet för att hinna med en deadline.

Ett tillstånd då jag låter bli att svara i mobilen, även om det är XYZ som ringer, för jag just hällt upp en kopp thé som är precis så varm så det inte bränns och innan det har än blivit pissljummet.

...To tylko kilka przykladow. Kazdy z nas ma swoja wlasnie liste i wlasny sposob przekraczania swoich GRANIC na rzecz innych.

...Det är bara några exempel. Var och en av oss har sin en egen lista av saker som gör att man går över sina egna GRÄNSER för andras skull.

Altruizm, czyli bycie DLA GRUGIEGO, jest cecha przepiekna i godna do nasladowania! Prawie zawsze...

Z tym, ze warunkiem niezbednym do spelnienia ZANIM mozna oddac sie pomocy innym, jest zajecie sie rowniez soba. Aby moc pomagac z miejsca w sobie, ktore jest harmonijne i KOMPLETNE. Aby ciagle byc swiadomym tego, ile jeszcze moge dawac, zanim mi samemu zacznie brakowac.

Att vara en altruist, att kunna finnas till FÖR ANDRA, är en vacker egenskap. Och värt att kopiera. Nästan i alla fall...

Givet att man börjar med sig själv! För att kunna ge på ett värdefullt sätt ska man ge från en plats inom sig själv som är harminisk och hel. Det är bara då som man kan vara i kontakt med sig själv. För att ha koll på hur mycket det finns kvar att ge innan man själv börjar tyna bort.

Powie ktos: nie sztuka jest dawac z tego, co nam ZBYWA.

I to jest w wiekszosci przypadkow prawda. Poza tym jednym.

Nie chodzi tu o karmienie swego EGO, o egoizm czy samolubstwo. Chodzi o obserwowanie SWIATA i wychodzenie mu na przeciw z poczuciem wewnetrznej harmonii, ktore jest mozliwe tylko wtedy, jesli jestesmy swoim wlasnym punktem odniesienia do wszystkiego, co nas otacza.

Man kan undra: är det någon konst att ge av ÖVERFLÖD?

Näää, det är väl inte det, i alla andra fall. Utom just detta.

Det handlar inte om att mata sitt EGO, vara egocentrisk och självgod. Det handlar om att betrakta och bemöta den yttre världen med en känsla av innre harmoni. Det går bara då man har kontakt med sig själv och har sig själv som en konstant utgångspunkt.

Prawda, ze jasne?!

Dla mnie stalo sie to jasne, czysto intelektualnie!, po pierwszym roku walki z wypaleniem.

A POCZULAM to, az po koniuszki palcow, dopiero w ten wlasnie piatek, po kolejnym roku terapii, wlasnie w pozycji WOJOWNIKA II.

Så svårt är det väl inte?

Jag har förstått det, "köpt det", rent intellektuellt!, efter första året med utmattning.

Men jag har fått UPPLEVA det ända ner till fingerspätsarna, först nu i fredags, efter ytterliggare ett år av terapi,  när jag stog i Krigare II.

Love and peace within!   

Jag har varit så trött igårkväll. Såååå, sååå trött. Jag stupade i säng med huvudverk och behövde en avslappningsskiva för att komma ner i varv och somna.

Imorse, när jag vaknade kl. 8 (1,5 h efter att veckarklockan ringde) ...kände jag mig ännu tröttare.

Wczorajszy wieczor zakonczyl sie dla mnie wczesnie, kiedy to wykonczona po koniuszki palcow i wlosow, z bolem glowy, zwalilam sie prawie niezywa do lozka (tak, zwalilam sie, jak kloda, jakby mi ktos podcial nogi). Jedyne, co nadal pulsowalo w zylach i nie pozwalalo zasnac, to stres i napiecie.

Dzis rano, obudziwszy sie o godzinie 8 (poltorej godziny po dzwonku budzika) ... czulam jeszcze wieksze zmeczenie. 

Eftersom jag tror såååå starkt på sinnets kraft tänkte jag att det är bara att vara i nuet, i den pågående stunden och ta ett steg i taget...

Jako, ze moooocno wierze w sile umyslu, szybko postanowilam opanowac sytuacje poprzez swiadoma obecnosc w kazdej przemijajacej chwili, postanowilam poradzic sobie za pomoca malych, swiadomych kroczkow do przodu...

(Dzis bede przezywac swiadomie kazda chwila, chyba, ze ta chwila bedzie NIEPRZYJEMNA, wtedy zjem ciastko).

...några timmar senare sitter jag med en chai latte och kladdkaka och kämpar emot illamående... Dagen har trots allt blivit UNPLEASANT...

....od tej chwili minelo kilka godzin. Siedze wlasnie nad ciastkiem czekoladowym i walcze z nudnosciami. Dzisiejszy dzien jednak stal sie... UNPLEASANT (nieprzyjemny).

Hur gick det till?

A jakzesz to tak?

För att fira min UTMATTNING som har snart pågått i 2 år, har jag gått till min doktor...

Vi ses inte så ofta nuförtiden. Av den anledningen blir våra möten fullspäckade med fakta, mina berättelser,  hans upprepade frågor, ...en parad av mina misslyckanden och svårigheter...

Moznaby sobie niesmacznie zazartowac, ze na czesc mijajacej niebawem drugiej rocznicy mojego wypalenia, spotkalam sie z moim lekarzem...

Nie widujemy sie zbyt czesto juz teraz. Z tego powodu kazde nasze spotkanie wyglada jak szybki przeglad moich mniejszych i wiekszych katastrof, ja opowiadam historie placzac sie w faktach, a on zadaje ciagle te same pytania... 

Det har INGEN SOM HELST uppigande effekt på mig. 

Ärligt talat så är jag mer och mer förbryllad över det faktum att jag inte fått en djup deprssion... än!

Nie ma to niestety ZADNEGO pozytywnego wplywu na moj stan.

Co wiecej, zaczynam sie coraz powazniej zastanawiac, dlaczego nie zapadlam w gleboka depresje... jeszcze!

Herregud, det har blivit 2 år... av de först tänkta 2 veckorna. Jag kan fortfarande inte ens räkna ihop hur många dagar det är.

365x2, typ.

Som jag har orkat gå upp från sängen. Och kämpa vidare. Att inte tappa hoppet. Att fortsätta att se meningen med det.

Jag känner mig till helften som en hjälte, och till helften (den större hälften!) som en förlorare.

Som säger till doktorn jag är 37, fast jag är 35. För jag är snurrig, förvirrad...

En växt som torkar ut och blommar samtidigt.

Swietyboze, to juz 2 lata... a mialo byc 2 tygodnie. Jestem nadal w takim stanie, ze nie potrafie policzyc, ile to jest dni.

365x2, okolo.

Przez tyle dni udalo mi sie podnosic codziennie z lozka rano. Walczyc dalej. Nie poddawac sie i nie stracic nadziei. Nie stracic sprzed oczu celu jakim jest wyzdrowienie.

Czuje sie jak pol bohater a pol (to wieksze pol!) przegrany.

Bo kto mowi lekarzowi, ze ma 37 lat, majac 35. Osoba niespelna wladz umyslowych, zaplatana, pomieszana...

Roslinka, ktora jednoczesnie schnie i rozkwita...

Det enda jag kan göra åt det just nu är att äta upp min kaka...

Jedyne, co mi sie dzis udalo, to dojesc moje ciastko...

och tålamodigt dyka upp på medicinsk yoga. Idag orkar inte jag mer.

I jak co tydzien niezlomnie stawic sie na cwiczenia z medycznej yogi. Na nic wiecej nie mam sil.

Hur länge till...

Jak dlugo jeszcze...

Love and peace within!   

Att skämmas, fy!, det har jag släpt för länge sedan.

Jag övar mig även här på bloggen i att släppa skammen och skriva öppet och ärligt.

Inget annat MAKES SENSE liksom.

Juz dawno przestalam sie wstydzic.

Blog jest miejscem, w ktorym trenuje "bezwstydne", szczere, otwarte pisanie.

Nic innego nie ma juz dla mnie SENSU.

Och att skriva blogg går på något sätt helt EMOT allt som jag har varit rädd för tidigare i livet.

Jag lämnar ut mig och min kamp till allmän beskådan för jag TROR på att det kan hjälpa andra som kanske inte får lika mycket hjälp utifrån såsom jag fått.

För jag TROR på att det kanske räddar någon från att hamna så djupt inne i skiten, där jag själv varit.

Och till sist HOPPAS jag även på att det kan hjälpa mig... för jag stärks av att göra något av BETYDELSE.

Pisanie bloga, samo w sobie symbolizuje to, co we wczesniejszym zyciu budzilo we mnie strach.

Wywieszam na sztandarach sama siebie i moja walke poniewaz WIERZE, ze to w jakis sposob moze pomoc tym, ktorzy nie mieli tyle szczescia co ja i nie otrzymali pomocy z zewnatrz.

Bo WIERZE, ze to moze uratuje kogos od zapadniecia sie w taka ciemnosc, w ktorej ja jeszcze niedawno sama przebywalam.

I mam tez nadzieje, ze to pisanie moze pomoc mi samej, bo robienie czegos sensownego przywraca SENS calemu zyciu.

Men jag har mina stunder av TVIVEL, mina stunder av bristande ork. Mina stunder av ENSAMHET.

Och jag skriver inte detta för att jag önskar att någon skulle tycka synd om mig eller heja på mig när det är tuft (fast det låter faktiskt inte helt fel… ;)

Sa tez, nie ukrywam, chwile ZWATPIENIA, chwile bezsilne, i SAMOTNE. I nie pisze tego po to, zeby komus bylo mnie zal i zeby mnie pocieszano, kiedy jest mi najciezej (chociaz nie brzmi to wcale az tak bardzo niedorzecznie... ;)

Jag har snackat med en Väldigt Klok Tjej kring respons till min blogg och hon sa två underbart enkla saker till mig (som jag redan visste på något sätt!)

kvalitet före kvantitet, och att människor är genuint rädda för att visa sig svaga. Det gör mig så fruktansvärt ledsen, för jag vet hur urholkande och tungt det är att LÅTSAS något hela tiden!

Rozmawialam z Bardzo Madra Osoba (tak I, to o Tobie mowa!) o sensie prowadzenia bloga, i Ona tak prosto i madrze mi przypomniala:

jakosc ponad iloscia, i pamietaj, ze ludzie boja sie okazywac slabosc. Strasznie mnie to przybija, bo wiem, jak ciezko jest zyc ciagle UDAJAC!

Därför tänkte jag uppmuntra er alla som känner igen sig i det som jag beskriver, alla som kämpar, som bär på sin egen skit, att HÖRA AV ER, det här är en SKAMFRI ZON!

Utan dömande, utan ömkande och utan censur (jag skrev kuk på polska igår och bloggen sprängdes inte i luften!!)

Dlatego zwracam sie z serca plynacym odzewem, do tych WSZYSTKICH, ktorzy widza siebie w moich zmaganiach, do tych, ktorzy tez sie zmagaja, i ktorzy dzwigaja nieludzkie ciezary samotnie, ODEZWIJCIE SIE, to jest STREFA BEZWSTYDNA!

Bez oceniania, bez wspolczucia, i bez cenzury (wczoraj napisalam brzydkie slowo na ch i internet nie wybuchl mimo wszystko!!)

Vi kanske inte löser några problem här, för det får man i alla fall göra själv, men tillsammans känner man sig mindre ensam, har jag hört!

Byc moze nie rozwiazemy niczyich problemow, bo kazdy koniec koncow musi rozwiazac je sam, ale slyszalam gdzies, ze razem, jest sie mniej samemu!

Ett STORT, hjärtligt tack till alla som har funnits här med mig hela tiden :-*

WIELKIE i serdeczne dzieki dla tych, ktorzy sa tu ze mna caly czas :-*

Love and peace within!   

Uczylam sie kiedys wloskiego, ale to nie byl moj wlasny wobor, wiec nic nie pamietam oprocz slowa undici, czyli jedenascie.

Det var en tid för länge sedan då jag läste italienska. Det var inte av egen vilja så jag minns inget, utom ordet undici, som tydligen betydet elva.

W ostatnim czasie przypomnialo mi sie przepiekne slowo "zaczerpniete" z powiesci Elizabeth Gilbert "Jedz, modl sie i kochaj", attraversiamo, czyli przejsc na druga strone.

På sistone har jag funderat mycket på ordet attraversiamo, som jag minns från boken Eat, Pray, Love av Elizabeth Gilbert, och som betyder att korsa, gå över något.

Chodze ostatnio i chodze, nogi same i niepokoj jakis wewnetrzmy niosa mnie w dluzsze i krotsze trasy...

Så jag går och går, benen och någon inre kraft bär mig framåt, på både kortare och längre vandringar...

To, ze jestem w drodze od dluzszego czasu jest jakby oczywiste. Od dwoch lat walcze i prawie nigdy nie zdarza mi sie pomyslec, ze.. chuj, nie dojde, poddaje sie! Poloze sie tutaj i poczekam, az mi mrowki wyzra oczy!

Nie! Nie mysle tak prawie nigdy. Jak do tej pory jeszcze nie stracilam nadziei. Ale nigdy tez do tej pory nie czulam, ze jestem.. gdzies blisko...

Att jag har varit på väg sedan två år tillbaka är liksom självklart på något sätt. Jag har kämpat och ger mig inte och nästan aldrig tänker jag att... fy fan, nu ger jag upp, lägger mig ner här och väntar tills köttätande myror äter upp mina ögon!

Nej! Så brukar jag nästan aldrig tänka. Jag har inte förlorat hoppet än. Men jag har inte heller kännt hittils att jag börjar närma mig något stort...

Teraz tez nie mam odwagi na stwierdzenie, ze jestem blisko "jakiegostam" celu. Natomiast niesmialo, bardzo niesmialo pozwalam sobie pomyslec, ze zaczynam powoli przechodzic na jakas DRUGA STRONE.

Inte heller nu vågar jag påstå att jag närmar mig något MÅL. Trots det börjar jag ana att jag på något märkligt sätt går över till ANDRA SIDAN.

Przekraczam jakas niewidzialna granice

Att jag passerar någon gräns

Przedostaje sie w jakis inny swiat

Att jag nosar på en annan värld

swiat nieznany. Jakies obce miejsce w ktorym JA mam znaczenie, w ktorym JA tez jestem WAZNA.

NAJWIEKSZA ZBRODNIA WOBEC LUDZKOSCI, NA POZIOMIE JEDNOSTKI, TO OPUSCIC SAMEGO SIEBIE.

en obekant värld. En främmande plats där JAG betyder något, där JAG själv också är VIKTIG.

DET STÖRSTA BRÅTTET, PÅ INDIVIDNIVÅ, ÄR ATT ÖVERGE SIG SJÄLV.

Nie, ja nie trace nadziei, ze po drugiej stronie mostu odnajde siebie.

Skad wiec te wiecznie mokre oczy?

Nej, jag har inte tappat hoppet om att jag finner mig SJÄLV på andra sidan bron.

Men varför tårar ögenen så förbaskat mycket då?

Love and peace within!