Jedyna STALYM skladnikiem naszego zycia jest ZMIANA....

Det enda som är konstant i vårt liv är förändring...

Wczoraj bylo dobrze... Dzis SCIANA...

Igår frid och fröjd, idag - en vägg...

Siedze i czuje, jak mi jest zle. Jak ulegam samodegradacji w skorupie wlasnego ciala.

Jag sitter och känner mig usel. Utövar självutplåning i högsta hugg.

...

...

Czuje wreszcie, ze czas wykonac jakis krok. Kierunki sa tylko dwa: gora albo dol.

I nagle przypomina mi sie: To przeciez MOJ WYBOR, moja odpowiedzialnosc. Moj spier... dzien!

Till sist kommer impulsen att röra på sig. Det finns bara två riktningar att välja: framåt eller bakåt.

Jag kommer på, igen: Det är ju MITT VAL, mitt ansvar. Mitt uppf**kade dag!

Wstaje z krzesla i zamiast trzaskac siebie po pysku... Voila!

Jag reser mig från min stol istället för att kicka mig själv i baken... och... Voila!

Proste! I trudne! Na pewno skuteczne!

Enkelt! Och svårt samtidigt. Att bryta trenden. Men det fungerade!

Za chiwle medytacjia. 20 minut. I objawienie. Postanowienie. Iskra jakas do dzialania:

Fortsätter med 20 minuter i meditation. Nästa glimt. Nästa beslut. Nästa gnista som tänder till:

Zrob wreszcie pierwszy krok. Zacznij!

Ta första steget. Börja!
Terapia yoga, to ksiazka z instrukcjami na dzien dzisiejszy dosc skomplikowanymi dla mojego skolowacialego umyslu.

Ale siadam. Przegladam. Zaznaczam. Wracam. Doczytuje. I wreszcie probuje.

Chce zmniejszyc stres. Program na 3 tygodnie.

Boken Yoga är min terapi innehåller massa steg och instruktioner att följa. Helt förvirande för min trötta intellekt i dagsläget. Helt överväldigande.

Men jag sätter mig. Tittar igenom. Markerar viktiga sidor. Går tillbaka. Läser lite till. Och jag provar.

Jag vill minska stresspåslag. Programmet tar 3 veckor...

W trakcie cwiczen oddechowych kolejne objawienie:

Czego jeszcze ci Kasiu brakuje? Jakiego klocka zapominasz w calej tej ukladance. Dlaczego ciagle kulejesz...

När jag gör andningsövningar slår det mig igen:

Vad är det du saknar, Kasiu? Vad är det för bit som du hela tiden missar i pusslet. Varför faller du nätt och jämt...

...

...

KONCENTRACJA!

Bum!!!! Dziekuje bardzo!

KONCENTRATION!

Kaboooom! Tack så mycket!

Kolejne ziarenko dojrzalo i zakorzenia sie...

Ett nytt frö har mognat och börjar gro...

Moze bedzie z tego wreszcie ogrod....

Det kanske blir en trädgård till sist...

Ogrod z domkiem na drzewie :)

Men en trädkoja för mig att sitta i :)

Kazdemu takiego zycze! :)

En sådan önskar jag oss alla :)

Koniec tygodnia.

Chcialam zapytac, czy ktos zagrzal miejsce na jakiejs laweczce?

Veckan är slut.

Undrar, om någon blivit bänkad? Enl. nedan:

Wg. http://zebrazone.bloggplatsen.se/2014/06/17/10751308-bankad-komu-lawka/

Choc na chwile?

För en liten stund kanske?

Znalazlam zdjecie sprzed kilku miesiecy z laweczki w Kolonii:

Jag hittade en gammal bild från ett kanske två timmars långt pass på en bänk i Köln:

Dla tych, ktorzy sprobowali laweczkowania mam kolejne wyzwanie.

För er som testat 'bänkpress' finns det en ny övning.

(fot. Gustaw Lindahl)

OCZY! Zamknijcie oczy.

Denna gång gör samma sak och BLUNDA!

W tygodniu medytowalam na lawce przy sciezce zdrowia. Mijali mnie biegacze, spacerowicze, mamy z wozkami, psy na spacerze. Tak mi sie przynajmniej wydaje. Zamknelam oczy i cala sila woli staralam sie opanowac nieodparta pokuse 'sprawdzania' przechodniow.

Trenuje juz od roku, wiec nie bylo tak trudno.

Zatrzymal sie nawet czlowiek z wielkim psiskiem i mnie zaczepil pytaniem, czy sie nie boje tak nie miec 'oka' na otoczenie.

Jag satt i veckan och mediterade på en bänk vid ett motionsspår i skogen. Blev passerad av löpare, föräldrar med barnvagnar, hundfolk, promenadfolk. Tror jag iaf. Jag såg dem inte. Jag övade på att låta bli att spana på omgivningen.

Jag har nu övat i över ett år så det har inte varit särskilt svårt.

Jag blev tom tilltalad av en kille med en stor svart hund som undrade om jag kunde känna mig tryg i att inte titta på alla som passerar. (Undra hur många gånger han gick förbi för att 'testa' mig   )

No jakos nie.

Bo to idealne cwiczenie w ignorowaniu potrzeby kontroli.

Nie musze widziec, wiedziec, kontrolowac wszystkiego. Swiat bedzie sie krecil nawet wtedy, kiedy nie kiwne zlamanym palcem w bucie.

NEJ blev svaret.

För det är en lysande övning i att ignorera kontrollbehovet som ligger i botten av att vilja se allt, höra allt, veta allt. Jag lovar, världen kommer att fortsätta snurra även om vi blundar en stund.

Sprawdzcie sami! :)

Testa, vet jag! :)

Det arbetas för fullt på vår tomt på landet. Killarna håller på och gräver i lerig, stenig jord. Jar har varit med och hjälpt till i ca 7 minuter i förmiddags.

Det var allt jag orkade.

Nu har jag suttit i ca 20 minuter och försökt att funderat på det jag ska skriva om idag. Under tiden fick jag en (1) trevlig pratstund, en (1) kram, ett (1) utbrott av en ungdom i obalans och en (1) paus för att göra sju (7) smörgåsar samt en (1) puss.

Dzis u nas praca wre na posesji. Chlopcy kopia w glinistej, kamienistej ziemi. Przed poludniem staralam sie pomagac. Wytrwalam jakies 7 minut.

Teraz usiadlam, zeby pomyslec chwile, o czym dzis napisac. Przez dwadziescia minut miejsce mialy: jedna (1) przyjemna rozmowa z tesciowa, jednen (1) uscisk, jeden (1) wybuch zlosci nastolatki, jedna (1) przerwa na zrobienie siedmiu (7) kanapek i jeden (1) buziak.

Det är som vanligt - livet skriver manus till mina inlägg :) Det orkar jag iaf att glädja mig åt.

Jag är jättetrött efter gårdagens festligheter och lekar och livet, trist nog, stannar inte bara för att jag inte orkar hänga med.

Jak zawsze, to wlasnie zycie pisze najlepsze scenariusze do mioch wpisow :) Chociaz tym powinnam sie cieszyc.

Jestem totalnie wyzuta ze wszystkich sil i energii po wczorajszej pracy na festynie , a zycie - zabawna sprawa - nie zwalnia obrotow tylko dlatego, ze ja nie nadazam.

Jag försöker att förklara för familjen att det inte finns någon ork kvar. Att i varje aktivitet jag sätter igång med startar jag från MINUS-nivå i energi. Att ingenting känns roligt att göra. Och att behovet att få vara själv, ensam, lämnad i fred är DESPERAT just nu..

Staram sie wytlumaczyc rodzinie, ze zrodelko sie chwilowo wyczerpalo. Ze wszystko, za co sie w tej chwili biore zaczynam z minusowego poziomu sily i energii. Ze nic w takim stanie nie jest przyjemne. I ze potrzeba bycia zostawionym na chwile w spokoju, samemu graniczy z DESPERACJA.

Det är en obehaglig känsla när man är omringad av människor som HAR energi. Plus när man har sett fram emot att göra saker tillsammans men inget känns lustfyllt just nu.

To straszne wrazenie kiedy ludzie dokola maja sile i energie... Jakby dzielila mnie od nich jakas przepasc nie do przebycia. Chociaz plany byly wielkie, na wspolne spedzanie czasu, na przyjemnosci.

Den känsla som sakta men säkert kryper in under huden är.... surprise, surprise... Min gamle kompis SKAM!

Uczucie, ktore powoli, powoli, za to bardzo skutecznie wdziera sie pod skore, to moj stary, wierny kolega WSTYD!

Att erkänna sin orklöshet/svaghet.

Zeby sie przyznac do swojej niemocy.

Att orka 'bära' den.

Zeby dac rade ja 'udzwingac'.

Att tampas med känslan av att inte vara bra nog som (bonus)förälder.

Zeby przetrzymac niemile wrazenie, ze jestem najgorszym rodzicem pod sloncem.

Att stå ut med att vara en vuxen som inte bidrar.

Zeby przezyc ze swiadomoscia, ze jestem dorosla osoba, ktora nic nie moze zdzialac.

Jag har lärt mig mycket om skam så jag går inte igång på den lika lätt längre.

Jag har länge planerat att skaka skiten ur skammen i en rejäl omgång på ZebraZone. Jag trodde att det skulle bli idag. Men jag orkar inte. Det fick bli en praktisk uppvisning istället..

'JAG ORKAR INTE' , och det säger jag med huvudet högt uppe, den frusna, svaga kroppen inlindad i en varm, färglad filt och försöker vara rädd om MIG själv för en stund.

Dzieki Bogu moja relacja z panem wstydem przerodzila sie w chlodna ignorancje. Zwyczajnie wymowilam mu mieszkanie i zmienilam zamki.

Juz dawno mialam w planach wziac sie za WSTYD, tak od potrzewki i przetrzepac mu tylek na ZebraZone. Myslalam nawet, ze to bedzie dzisiaj. Ale nie dam rady. Zamiast tego byla lekcja praktyczna.

'NIE DAM RADY' - mowie z podniesiona glowa, zziebnietym cialem owinietym po sama szyje cieplym, kolorowym kocem i przez chwile myslac tylko o SOBIE.

Bywaja dni, kiedy czuje sie jak hipokryta.

Vissa dagar känner jag mig som någon sorts hycklare.

Dzielac sie tym wszystkim, czego nauczyly mnie dlugie miesiace terapii, zlotymi myslami, drogowskazami na sciezce do wyzdrowienia... sama nagle POTYKAM SIE, UPADAM.

Jag delar ju gärna med mig av tips och lärdomar som jag själv fått under den långa resan IFRÅN utmattningen.

Men sedan klarar jag inte ALLTID att leva själv såsom jag "lär".

Bo przychodzi gorszy dzien. Bo zle spalam. Bo ktos przycisnal mnie do muru mocniej niz zwykle i peklam. Bo stracilam koncentracje...

När en SÄMRE dag kommer. När jag inte prioriterat sömnen. När någon utmanar mig extrahårt en dag. När jag tappar fokus...

Bo nadal nie jestem GOTOWA...

För jag är ju långt ifrån att vara färdig....

Czy kiedykolwiek bede gotowa? Moze to sama DROGA jest CELEM...?

Blir man ens det? Någonsin...?

Te "gorsze dni" beda zawsze sie zdarzac!

Dessa "något sämre" dagar kommer alltid finnas!

Nie da sie TYLKO wygrywac.

Man kan inte lyckas hela tiden.

Droga do sukcesu jest kreta.

Vägen till framgång är krokig.

Roznica polega na tym, ze dzis DUZO SZYBCIEJ UMIEM ODBIC SIE OD DNA!

Skillnaden är att jag studsar tillbaka SÅ MYCKET SNABBARE nu!

ZLAMAC stary schemat JAK TYLKO zaczyna robic nowe odciski na duszy!

Att jag bryter ett dåligt mönster DIREKT när det börjar skava i själen!

Pytam CZEST siebie "co slychac"? "Jak sie masz?"

Jag kollar OFTA med mig själv hur läget är JUST NU.

OBSERWUJE siebie i swoje REAKCJE, umiem WYBIERAC.

Jag OBSERVERAR mig själv och mina REAKTIONER och KAN VÄLJA.

Umiem NATYCHMIAST PRZEPROSIC, jak mnie posniesie, jak spartole chwile z Drugim Czlowiekiem.

Jag kan BE OM URSÄKT så fort jag gjort bort mig hos någon.

ZATRZYMUJE SIE i SLUCHAM.

Jag STANNAR UPP och LYSSNAR.

Zaczynam mowic NIE, zeby moc wybrac SIEBIE.

Jag börjar säga NEJ till andra för att välja MIG SJÄLV.

Zaczynam powoli myslec o PRZYSZLOSCI. Bardzo NIESMIALO ale z wielka NADZIEJA.

Jag har börjat fundera på FRAMTIDEN. Mycket BLYGGT men ändå med en massa HOPP.

CHOLERNIE SIE WYSILAM I URABIAM PO PACHY, ZEBY WYZDROWIEC!!!!

Jag JOBBAR SOM FAN FÖR ATT BLI FRISK!!!!

Dlaczego wlasnie dzis mowie o tym z taka ODWAGA i RADOSCIA?

Varför vågar jag säga det såhär modigt och glatt just nu?

Poniewaz Pewna Druga Osoba, ktora trzyma mnie za reke w tej podrozy od pol roku dzis mi to WSKAZALA PALCEM.

Samemu trudno zlapac perspektywe, ostrosc widzenia z bliska...?

För jag fick det påpekat av en Annan Människa som har följt mig på vägen i ett halv år.

Dlatego posiedze tu chwile ZADOWOLONA i pelna WDZIECZNOSCI.

Jag tänkte sitta här och vara NÖJD och TACKSAM en stund nu.

Jag borde egentligen inte alls vara förvånad. Utom några likes gav inte min UTMANING några som helst tillkortakommanden. Inga brister eller irriterande vanor. Inga bilder på vackert levande skrynklig hud. Eller vad någon nu kan vilja befria sig ifrån.

Wcale nie powinnam sie dziwic, ze oprocz kilku lajkow moje WYZWANIE (i wyznanie) nie przynioslo zadnych slabosci, zlych nawykow, niepowodzen. Ani nawet jednego zdjecia pieknej, ludzkiej obwislej skory. Czy co tam jeszcze moze nam ciazyc.

För mig tog det... Låt se. Igår blev det ETT ÅR sedan jag skapade denna blogg. Då hette den randigtdjur. Jag satt ensam på landet i flera dagar och höll på att MOGNA. Jag skrev, men det tog mig 10 månader att börja publicera. Att våga.

Mi to zajelo... zastanowmy sie. Wczoraj minal ROK od dnia, kiedy stworzylam ten blog. Nazywal sie na poczatku randigtdjur [pasiaste zwierze]. Siedzialam sama na wsi kilka dni i dojrzewalam. Napisalam kilka slow, niesmialo. A opublikowanie ich zajelo mi 10 miesiecy. Brakowalo odwagi.

Jag skrev detta inlägg: http://zebrazone.bloggplatsen.se/2013/06/04/9903691-faglarna-kvittrar-in-en-ny-dag/

Denna dag, FÖR ETT ÅR SEDAN, dukade jag en fin lunch åt mig själv.
Napisalam kilka krotkich postow, po szwedzku, ktore przetlumacze i zamieszcze na https://www.facebook.com/zebrazonebykasia za chwile.

Tego dnia, PRZED ROKIEM, nakrylam pieknie do stolu i z troska przygotowalam zdrowy posilek.

Jag började tänka på det förra helgen, när jag satt hemma ensam igen och dukade upp ett liknande bord.

Przypomnialam sobie o nim siedzac w zeszly weekend przy bardzo podobnie nakrytym stole.

Det börjar ta sig visst! Men DET TAR TID.

Jakis nowy nawyk zostal stworzony! Miedzy tymi dwoma chwilami bylo 15000 upadkow, ale i tyle samo nieporadnych "powstan". POTRZEBNY JEST CZAS. Akcptacja tego bardzo pomaga na tej ciezkiej, wyboistej drodze.

Det var det jag sa till YTTERLIGARE en kvinna som skrev till mig idag och berättade om att hon börjat med terapi. 

To byla pierwsza rzecz, jaka powiedzialam kolejnej Kobiecie, ktora napisala dzis do mnie i opowiedziala o swojej terapii.

Jag blir bekymrad av att höra om andras lidandet men jag är samtidigt lättad och glad att människor börjar TA PLATS i sitt eget liv! Det är den finaste gåvan vi kan ge till oss själva! :)

Z bolem sluchalam kolejnej historii, tak bardzo podobnej do mojej wlasnej. Jednoczesnie ciesze sie, gdy slysze, ze ludzie, KOBIETY maja odwage ZAJAC MIEJSCE w swoim wlasnym zyciu, a nie egzystuja przepraszajaco na jego peryferiach. To jest najpiekniejszy dar, jaki mozemy dac sobie samym! :)

Idag har Justyna Kowalczyk, vår mest berömda långskidåkare kommit ut med att hon lidit av depression i de senaste tre åren.

Hon har kämpat ensam i flera år, tränat, vunnit lopp, tagit emot medaljer och burit en sådan börda samtidigt.

Vad är det för samhälle vi lever i, där det inte finns plats för att visa sig mänsklig och svag, för att be om hjälp, tänker jag idag.

Först grät jag när jag läste intervju med henne.

Sedan ville jag mest skrika och slå med nävar. Av hjälplöshet, smärta, respekt, förståelse, en känsla av orättvisa och ett brinnande behov av att slå sönder den tjocka väggen av tystnad, skam och OKUNNIGHET.

Om depression, stress, utmattning och mera. Om själens SJUKDOMAR som invaderar oss på samma sätt som bakterier och virus.

Justyna säger "Jag ville bygga tillbaka min självkänsla". Man kanske inte väntar sig sådana ord från en ständig vinnare?

INTE om man förknippar självkänslan med framgång. Här ser man, ÅTERIGEN, att dessa är helt frånkopplade. Att vårt värde ligger i vår MÄNSKLIGHET, i OSS själva.

Hur ska vi se till att våra barn lär sig detta?

I den intervjun som publicerades imorse säger Justyna att hon tänkte lösa allt själv. Hon ville inte BEKYMRA sina närmaste.

Där blir jag så förjävligt frustrerad. Det låter så bekant. Det har varit så svårt att visa sig svag, att be om hjälp när sjukdomen var framme.

I depression som jag förstått måste det vara ännu viktigare.

Och det finns ju så många vänliga människor runtomkring och en massa professionell hjälp att få. Man behöver, och BÖR inte kämpa på egen hand.

Det som håller oss kvar i ensamheten är både rädsla och skam. Sårbarhet och svaghet låter inte så COOLT idag. I helvete heller!

Vad är man rädd för då? En bunt människor som dömer, som känner att de har rätt (och kunskap) för att ha åsikt om allt och alla.

Var det dem Kowalczyk var rädd för?

Och jag med...

Och vi alla...

Kan det vara så att ibland är vi själva med i den bunten, för det är lättare att rota i andras liv än att ta tag i sitt eget...

Kan inte vi ta och vända oss MOT strömmen? HÄR och NU! Tillsammans!

Wlaczam dzis komputer i czytam, ze Justyna Kowalczyk, olimpijka, mistrzyni niezliczonych biegow narciarskich od trzech lat ma depresje.

Ze walczyla, usmiechala sie i zdobywala medale niosac jednoczesnie samotnie taki ciezar.

W jakim Ona, i my wszyscy zyjemy spoleczenstwie? W jakim swiecie, w ktorym nie ma miejsca na okazanie slabosci, CZLOWIECZENSTWA, czy wyciagniecia reki po pomoc.

Najpierw sie poplakalam.

Potem chcialo mi sie krzyczec na cale gardlo i walic piesciami. Z szacunku i ze zrozumienia, z bolu, z niesprawiedliwosci i z palacej od dawna potrzeby rozbicia tego straszliwego muru milczenia, wstydu i NIEWIEDZY.

Na temat depresji, zalaman nerwowych, stresu, wypalenia. CHOROB, ktore atakuja nasza psychike, tak samo, jak bakterie i wirusy atakuja nasze cialo.

Czytam slowa Olimpijki, osoby, ktora w zawodzie swoim jest najlepsza, "przyzwyczajona" niemal do wygrywania: "Chcialam...odbudowac poczucie wlasnej wartosci."

Moze na usta cisnie sie pytanie: Jesli ONA nie ma poczucia wlasnej wartosci, to kto ma je miec?
To kolejny, dramatyczny dowod na to, ze poczucie wlasnej wartosci nie da sie zbudowac na swoich OSIAGNIECIACH. Nasza WARTOSC lezy w naszym CZLOWIECZENSTWIE, w nas SAMYCH.

Jak mamy sie tego od nowa nauczyc? Jak mamy EDUKOWAC nasze dzieci?

Czytam dalej: "Tak to się wszystko poplątało, że zostałam z tym sama. Nie mówiłam nic ani trenerowi, ani rodzicom, żeby ich nie martwić. Nie chciałam tego robić rodzicom: powiem, a potem odjadę na długo, na 2 czy 3 tys. km od nich? Przecież to byłoby maltretowanie ludzi. Oni próbowaliby się do mnie dodzwaniać codziennie, a ja często nie mogę odebrać. Odchodziliby od zmysłów. Jedyne, co mogłam zrobić, to próbować sama to ogarnąć."

[Link do calego wywiadu:

http://www.sport.pl/celebrities/1,96807,16089726,Depresja_Justyna_Kowalczyk____Trzy_ostatnie_lata_mojego.html?as=1]

I poczucie frustracji rosnie bolesnie! I przypominam sobie siebie!

NIE MOWIC NIKOMU, NIE MARTWIC INNYCH, JA SAMA.....

W depresji zdaje sie jest to chyba jeszcze bardziej niebezpieczne.

A wokolo jest przeciez tyle zyczliwych ludzi, bliskich, ktorzy CHCA pomoc, specjalistow, ktorzy wiedza JAK pomoc. Nie trzeba i nie powinno sie walczyc samemu.

To, co nas tak czesto DZIELI, to strach i wstyd przed reakcja innych. Bo BEZBRONNOSC, bezradnosc, slabosc ludzka nie sa COOL. No zesz kurwa mac!

Bo jest oczywiscie cala masa ignorantow, ktorzy osadzaja, maja opinie i "pozjadali rozumy" na kazdy temat. Moze to ich bala sie Kowalczyk.

Moze to ich balam sie ja sama...

Moze ich boimy sie my wszyscy.

A moze czasami to my sami jestesmy tymi ignorantami. Bo czasem latwiej jest mieszac sie w czyjes zycie, niz zajac sie swoim...

Odwrocmy bieg tej rwacej rzeki!!! Zrobmy to TU i TERAZ! RAZEM! LUDZIE!!!!

I might have mentioned to my physiotherapist that I was a bit pissed off in the morning when my space got invaded.

I was really, seriously boiling inside.

I am a master of self control now (blablabla), so I managed to keep my mouth shut, but I was seriously surprised by the POWER of these feelings.

And what does she answer? 'Irritation är en gränssättande känsla'. (Irytacja to uczucie stawiania granic obronnych.)

Irritation shows when your personal bounderies are being crossed by someone. KA-BOOOM!

More! Our BODY knows it first and sends a wake up call to our feelings. A small tension in our shoulders, rising pulse...irritation and if we let it... ANGER and RAGE.

And for so long I thought that those first, physiological signals were... uncontrolled STRESS which I didn't let myself feel. In stead I should have listened and PROTECTED myself, my bounderies, my INTEGRITY.

I am still shocked by this NEWS. I will watch myself and my little new FRIEND, Lady irritation. My guide and help.

Have you ever met your best friend IIRITATION and let it protect you from bad, bad people out there who try to invade you?

Irritation to All, so to speak