Miałam zepsuć walentynkowe powietrze i napisać o tym, że czasem mówimy, że kochamy... z przyzwyczajenia, z rutyny. Nie zastanawiając się, czy ta miłość jest nadal aktualna.

Że nie poddajemy swoich uczuć i przywiązań rozrachunkowi? Nie EGZAMINUJEMY ich.

A może powinniśmy.

Bo wszystko jest w ruchu, prawie wszystko podlega zmianom. To dlaczego miłość ma być wieczna?

Niezmienna? Do końca życia?

Nawet, jeśli dziś mówimy "kocham ten film", może jutro lub za dwa lata nie będzie robił na nas takiego wrażenia? A to tylko film. A nie drugi człowiek, żywa istota, która cały czas ewoluuje, zmienia się, tak samo  jak Ty i ja.

A mimo to się kocha. Się trwa. Najczęściej.

Tanken var att just idag ifrågasätta vår vana att ta kärleken för givet. Utan att ofta och ärligt ställa sig frågan om den fortfarande är aktuell. Eller iaf likadan som vi minns den? Likadan som den var när den kom...

För allt är i rörelse, allt förändras. Varför ska då kärleken vara evig?

Oföränderlig? Orubblig?

Säg "Jag älskar denna film" idag. Imorgon kanske, eller om två år är inte den känslan lika stark. Och det är bara en film. Vad ska man då säga om känslor till en annan människa, som ständigt förändras, utmanas, formas om?

I Sverige är man duktigare på att ta tempen på kärleken, i överlag. Kanske tom lite för snabb för att dödsförklara den. Vad vet jag.

Miłość codzienna do drugiego człowieka jest jak obieranie groszku....

Dużo trzeba się napracować, dużo znieść, dużo plew odrzucić...

Vardagskärleken är som att skala gröna ärtor....

Det kräver mycket arbete och tålamod. Man kan behöva gå igenom mycket skit...

żeby wyłuskać to, co najcenniejsze, najsłodsze, życiodajne...

för att få känna smaken av det godaste, dyrbaraste, berikande...

Czy świadomie decydujemy, że zawsze warto?

Vet vi alltid skillnaden på vad som är vad? Hur ofta funderar vi på det?

...Nie mówię, żeby kwestionować miłość.

Mówię, żeby się jej przyglądać z podziwem i nie uważać za WIECZNĄ z definicji.

Na Wieczność trzeba pracować jak Wariat (oba przez duże W!!!).

Ale nigdy w pojedynkę...

Jag menar inte att ifrågasätta kärleken.

Jag vill bjuda till att titta på den med förundran MEDAN den varar. Istället för att låta den slockna. Bara sådär, medan vi gjorde något annat.

För den eviga kärleken måste man jobba som en galning!

Men kom ihåg en sak: aldrig får man kämpa ensam för det i ett förhållande.

Till M.

Love, love and love within!