"Det är lättare att sparka neråt och slicka uppåt."
Jag blir sällan politiskt engagerad men jag blir ofta arg. Tur man vaknar till valet iaf.

O swicie z nadziei tkam sznurek i rozwieszam na nim przemoczona od lez dusze.

Hur många av er har ett svidande behov av att korrigera det felstavade ordet i rubriken?

Och det är inte ens "fel" stavat. Jag har bara fört samman den svenska och den polska stavningen :)

Perfektionismen har retat mig länge. Jag har ett personligt budksap till perfektionismen:

Den är skadlig för oss. Den fungerar som anorexia. Hur? Den skapar en förvrängd bild av den verklighet som var och en ser/skapar för sig själv.

Se på bilden ovan! Nagellacken har flagnat lite på kanten. Förr hade jag suttit en timme på kvällen, istället för att sova, för att måla om mina naglar inför nästa arbetsdag. Hade jag åkt tunnelbana så skulle jag gömma nageln för jag var bergsäker att ALLA TITTADE PÅ DEN FÖRBANNADE, OPERFEKTA NAGELN och såg inget annat när de tittade på mig, och bedömde mig som slarvig, ovårdad, ful. You name it! Seriöst!

Och jag kallade mig STOLT för perfektionist. Det är ju f*n skämmigt att erkänna. Och det var bara början. Det finns ju både hem och trädgård och barn och maken som ska vara perfekta. Omänskliga, tillgjorda.

Perfektionism visar enbart på vår innersta osäkerhet. En perfektionist på jobbet vågar inte riskera något, vågar inte ta ut svängarna, prova nya sätt, för tänk om det MISSLYCKAS... Gu'vad tråkigt! Gu'vad O-innovativt! Och ointressant i längden.

En perfektionist blir aldrig en pionjär, en mästare, ...en Nobelpristagare! För en perfektionist vågar aldrig GÖRA FEL.

Tänk på det!
Jag visar fingret till perfektionismen (vilket inte är så lätt på en hand-selfie ;)! (Jag märker inte ens nagellacket längre för jag har fokus på viktigare saker!)

Jag gör hellre så gott jag kan IDAG istället för att VÄNTA på de rätta omständigheterna för att göra något perfekt SEN. Sen kommer kanske aldrig. MODET kommer kanske aldrig mer...

***

(Wersja polska)

Ilu z Was az pali, zeby poprawic blad w tytule?
A to nie jest nawet "blad", tylko polaczenie pisowni polskiej i szwedzkiej.

Perfekcjionizm gra mi na nerwach od dawna. Mam dzis dla niego osobiste przeslanie:

 
Perfekcjonizm nam szkodzi. Jest jak anoreksja. Wciska nam nieprawdziwy obraz rzeczywistosci.
Spojrz na zdjecie powyzej! Lakier troszke sie zdrapal na brzegu. Kiedys nie pokazalabym sie w pracu z taka zdrapka. Siedzialabym godzine w nocy, zamiast spac, i przemalowywala. W metrze bym chowala paznokcie ze wstydem i bylabym pewna, ze kazdy, kto zerknie w moja strone widzi TYLKO I WYLACZNIE TEGO CHOLERNEGO, ZDRAPANEGO PAZNOKCIA i mysli sobie, jaka to ja jestem zaniedbana, brzydka flura. Slowo daje!
Przy tym DUMNIE sie nazywalam perfekcjonistka. Przeciez to zenujace! A to tylko poczatek. Przeciez i dom i ogrodek i dzieci i malzonek tez musza byc perfekcyjni. Nieludzcy. Sztuczni...
Do perfekcjonizmu pcha nas niestety nasza wewnetrzna niepewnosc. Perfekcjonista w pracy nie ma odwagi zaryzykowac, zrobic cos inaczej, sprobowac czegos nowego, bo przeciez moze bedzie NIEPOWODZENIE. Nuuuda! Brak innowacji! I jeszcze raz nuuuda!
Perfekcjonista nigdy nie bedzie pionierem, mistrzem, Noblista! Bo perfekcjonista nie daje sobie prawa do robienia BLEDOW.
Ha!
Ja pokazuje perfekcjonizmowi srodkowy palec (co wcale nie jest latwe na zdjeciu! ;)! (Dzis nie zwracam nawet uwagi na zdrapany lekko lakier, bo mam wazniejsze rzeczy na glowie!)

Wole zrobic cos najlepiej jak potrafie DZIS zamiast CZEKAC az KIEDYS wszystkie okolicznosci beda IDEALNE. Kiedys moze nigdy nie nadejsc. A i ODWAGA moze nas opuscic...

Dzis znow otrzymalam potwierdzenie tego, w co bardzo mocno wierze, i co sprawilo, ze postanowilam pisac tego bloga.

Pozbycie sie wstydu i odwaga na obnazenie swoich slabosci to jedyna droga do tego, zeby od nich uwolnic siebie i innych. Dzis po raz kolejny otrzymalam tego potwierdzenie. Rozczulajacy dar zaufania od bliskiej osoby, ktora w reakcji na moje slowa opowiedziala o swojej wlasnej walce z symptomami wypalenia stresem.

Zwyczajnie, ktos musi byc pierwszy w odkrywaniu swojej slabosci. Wtedy ta slabosc przeradza sie w sile!

Walcze nadal ze zmeczeniem i ciesze sie jednoczesnie otrzymanym zaufaniem.

WSTYD biore na tapete jak tylko wroca sily!

Do przeczytania!

Idag, igen! har jag fått en bekräftelse på det som jag så starkt tror på. Det som får mig att skriva denna blogg.

Det är först när man själv vågar blotta sig, när man skiter i skammen och säger som det är... då befriar man både sig själv och ANDAR. Idag fick jag ytterliggare en GÅVA, en massa tillit av en nära person som vågat berätta om sin kamp mot stress och stressrelaterade åkommor.

Någon måste vara FÖRST att våga berätta..., visa sig svag.

Sitter här med min trötthet men också så oerhört tacksam för tilliten!

SKAM nästa!!!! Så fort orken kommer tillbaka ska jag skriva mer om det!

Höres!

Idag är jag trött. Mosig. Känner mig som om jag blivit överkörd av en vält.

Och det är nog inte pga åldern...

Jestem dzis wykonczona. Wyczerpana. Rozdeptana. Jakby mnie przejechal walec.

I to chyba nie ze wzgledu na wiek...

När vi kom hem igår var jag noga med att låta våra väskor stå kvar i hallen. Jag gick och sov i 2 timmar först. (Sedan "tjuvade" jag dock dessa två timmar från min sömn när jag höll på med bilder till bloggen efter kl. 22.... NYBÖRJARMISTAG!)

Wczoraj, po powrocie do domu, nawet nie dotknelam sie do rozpakowywania bagazy tylko natychmiast poszlam spac na 2 godziny. (Pozniej "ukradlam" sobie te dwie godziny snu wstawiajac zdjecia na bloga po godz. 22. BLAD AMATORA!)

För öppnar man så får man skylla sig själv...

Eksplozja:

Nu är dessa två tömda och jag med. Helt drenerad på energi. Bara 4 dagar... ok, 4,5. Men det gäller att ha respekt för sin kropp, respektera sin trötthet. Så nu gäller det att fylla på bägaren på nytt för livet här hemma väntar inte.

När är orken tillbaka? Såsom det varit förr???

Teraz juz walizki sa rozpakowane. Ja czuje sie raczej rozbebeszona. Totalnie wyzuta z energii. A to tylko 4 dni.... no, 4,5 dla scislosci. A teraz trzeba spuscic glowe i sie przyznac przed samym soba. JAK bardzo jestem zmeczona? Jak dlugo trzeba bedzie ladowac baterie, bo zycie nie czeka.

Kiedy znow bede miala sile? Tak, jak kiedys???

Nu är vi tillbaka hemma i Sverige efter ett kort och mysigt besök hemma i Polen.

Det är mycket som snurrar i huvudet just nu. Minnen, känslor, kloka ord, kramar och närhet. Mycket!

Jag har varit orolig för detta besök, mängd aktiviteter och sena kvällar. Men jag har fixat det! Jag har varit i kontakt med mig själv för det mesta. Jag har gått undan och vilat, sovit gott, ätit gott. Jag har varit tyst ibland (seriöst!). Jag har varit lugn och jag har njuuuuutit av möten med nära Människor.

Jag har även låtit mig själv att njuta av att bli uppvaktad på min födelsedag. UTAN att, som många gånger innan, tro att jag egentligen inte förtjänar det. Härlig känsla :)

Jestem juz w moim szwedzkim domu po krotkiej i wzruszajacej wizycie w moim polskim domu.

W glowie klebi sie masa mysli, uczuc, madrych slow, wspomnien usciskow i czulosci rodzinnej.

Obawialam sie troche tej wizyty, duzej ilosci atrakcji w krotkim czasie, nieprzespanych nocy. Ale dalam rade! Bylam w kontakcie ze soba, wsluchujac sie w sygnaly organizmu. Dawalam sobie krotkie, regenerujace chwile w pojedynke. Dobrze spalam, pysznie jadlam, chwilami milczalam (serio!). Bylam spokojna i delektowalam sie bliskimi spotkaniami z waznymi dla mnie Ludzmi.

Pozwolilam sobie nawet na swietowanie moich urodzin bez czajacego sie gdzies pod skora wrazenia, ze wlasciwie to nie zasluguje na cala te uwage ze strony innych. Bardzo odswiezajace uczucie :)

Dagen började som det ska, med frukost och blomma på sängen med den svenska delen av familjen.

Dzien moich urodzin rozpoczal sie zgodnie ze szwedzka tradycja, sniadaniem, kwiatkiem i piosenka do lozka   

Här bär jag födelsedagspresenten från M, efter en härlig fika med familjen och en ganska jobbig stund på ett köpcenter. Den vackra regnbågsfärjade sjalen var värt det :)

W prezencie od Meza, prawie doslownie w chwile urodzin, kolo 14 po poludniu :)

Present från min Systerdotter Nina. Hänger i mitt kök här hemma nu.

Laurka od Siostrzenicy Niny. Wisi w tej chwili w mojej kuchni   

Presenten från mina Systrar och deras familjer fick mig att fälla flera tårar. Tänk känslan man får när man springer ett långt lopp, kämpar mycket i sin ensamhet och plötsligt ser sina Närmaste stå vid vägkanten och heja.
Det ingraverade ordet betyder KRAFT.

Prezent od moich Siostr z rodzinami wzruszyl mnie do lez. Uczucie, ktore wywolal moge opisac tak: Wyobraz sobie, ze biegniesz maraton, walczysz ze zmeczeniem w samotnosci przez dlugie kilometry i nagle widzisz Twoich najblizszych czekajacych przy drodze i dodajacych Ci otuchy. SILA   

Jag har inte känt doften av liljekonvaljen på flera år. Att lukta på denna bukett förde mig tillbaka till en bekymmerfri tid i livet. Längelängesen.
Zapachu konwalii nie czulam od lat. Zatopiwszy nos w tym pieknym bukiecie bylam lata switlne stad, przypominajac sobie beztroskie chwile dziecinstwa. Mimo, ze bukiet zostal u Rodzicow, nadal czuje jego zapach i lekkie laskotanie w nos  

Det blev helt oväntade presenter och uppmärksamheten kändes som ett varmt täcke runt hjärtat. Nästan inte alls besvärande.

Prezentow bylo wiecej, nieoczekiwanych i pieknych. Jakby ktos serce otoczyl najmietszym puchem. Chlonelam to wrazenie ignorujac zupelnie uczucie skrepowania :)

Hemma i Sverige blev det ännu mer överraskningar. Denna vackra bukett väntade på mig hemma.

W domu w Szwecji czekala kolejna niespodzanka, tym razem od moich Tesciow:

Och till sist även dessa blommor, på en pelargon som jag fick av nära Vänner för 3-4 år sedan. Den brukar ha högst två gröna blad åt gången och när jag kom hem blommade den för fullt:

I jeszcze jedna niespodziewanka. Pelargonia od bliskich przyjaciol, na ktorej od 3-4 lat wisialo nie wiecej niz dwa zielone listki ZAKWITLA!   

Nu är jag 35. Jag känner att jag kanske börjar bli STOR. Fast jag hört så många gånger att jag alldrig riktigt varit LITEN....

Mam wreszcie piekne 35 lat. Zaczynam niesmialo czuc, ze chyba wreszcie ROSNE. Chociaz zawsze powtarzano mi, ze ja nigdy nie bylam MALA....

Från Hjärtat till Er.

Serdecznosci.

Idag skriver jag fran Polen. Fran mitt barndomshem. Omringad av min familj. Vantar pa Syster nummer Tre att anlanda i huset. Har varit och tant ljus pa Farmors grav som sedan ett ar tillbaka finns pa en battre plats.

Imorgon blir jag 35. Samtidigt kommer vi fira Mamma och Pappa som nyss fyllt ar bada tva och blir tillsammans 125 ar gamla.Vi kommer skala for min Lillasyster som just firat tvaarsdag med sin Man. Min Guddotter som kom in pa sitt dromgymnasium.

Dzis pisze z Polski. Z rodzinnego domu. Otoczona rodzina. Brakuje jeszcze tylko Najmlodszej z Siostr.

Zapalilismy dzis lampki na grobie mojej Babci, ktora odeszla od nas ponad rok temu.

A ja jutro swietuje 35e urodziny. Bede je obchodzic razem z Rodzicami ktorzy w tym roku razem skonczyli 125 lat. Bedziemy tez pic zdrowie mojej Siostry i Jej Meza w druga rocznice slubu. Powinszujemy tez mojej Chrzesnicy, ktora dostala sie do wymarzonego gimnazjum.

Det finns mycket att fira och gladjas at. Mycket att vara tacksam for. Jag forsoker att fokusera pa det. Att fokusera pa dem manniskorna som jag ser sa lite av till vardags. Och behalla mitt LUGN. Alla kanslor blir sa mycket tydligare da.

Mamy co swietowac i czym sie cieszyc. I za co dziekowac. Staram sie o tym pamietac. Staram sie jak najlepiej wykorzystywac ten krotki czas, ktory jest mi dany z Bliskimi w Polsce. Staram sie wszystko przezywac z uczuciem wewnetrznego SPOKOJU. Wszystko czuje sie wtedy duzo wyrazniej.

Jag gick pa marknad med min Mamma imorse. Jag tror inte att ett besok hos Cartier skulle ge mig nagra mer euforiska upplevelser.

Dzis rano poszlam z Mama na targ. Chyba nawet wizyta u Cartiera nie wprowadzilaby mnie w bardziej euforyczny stan.

Se sjalva:

Sami zobaczcie! Dla mnie to nie sa codzienne obrazki:

(Egen odling)

Hoppas ni ocksa kanner LYCKA sadar tydligt ibland.

Serdecznosci i kobialka czystej MILOSCI. Jestem w domu! Wolno mi byc sentymentalna :)