Idag har Justyna Kowalczyk, vår mest berömda långskidåkare kommit ut med att hon lidit av depression i de senaste tre åren.

Hon har kämpat ensam i flera år, tränat, vunnit lopp, tagit emot medaljer och burit en sådan börda samtidigt.

Vad är det för samhälle vi lever i, där det inte finns plats för att visa sig mänsklig och svag, för att be om hjälp, tänker jag idag.

Först grät jag när jag läste intervju med henne.

Sedan ville jag mest skrika och slå med nävar. Av hjälplöshet, smärta, respekt, förståelse, en känsla av orättvisa och ett brinnande behov av att slå sönder den tjocka väggen av tystnad, skam och OKUNNIGHET.

Om depression, stress, utmattning och mera. Om själens SJUKDOMAR som invaderar oss på samma sätt som bakterier och virus.

Justyna säger "Jag ville bygga tillbaka min självkänsla". Man kanske inte väntar sig sådana ord från en ständig vinnare?

INTE om man förknippar självkänslan med framgång. Här ser man, ÅTERIGEN, att dessa är helt frånkopplade. Att vårt värde ligger i vår MÄNSKLIGHET, i OSS själva.

Hur ska vi se till att våra barn lär sig detta?

I den intervjun som publicerades imorse säger Justyna att hon tänkte lösa allt själv. Hon ville inte BEKYMRA sina närmaste.

Där blir jag så förjävligt frustrerad. Det låter så bekant. Det har varit så svårt att visa sig svag, att be om hjälp när sjukdomen var framme.

I depression som jag förstått måste det vara ännu viktigare.

Och det finns ju så många vänliga människor runtomkring och en massa professionell hjälp att få. Man behöver, och BÖR inte kämpa på egen hand.

Det som håller oss kvar i ensamheten är både rädsla och skam. Sårbarhet och svaghet låter inte så COOLT idag. I helvete heller!

Vad är man rädd för då? En bunt människor som dömer, som känner att de har rätt (och kunskap) för att ha åsikt om allt och alla.

Var det dem Kowalczyk var rädd för?

Och jag med...

Och vi alla...

Kan det vara så att ibland är vi själva med i den bunten, för det är lättare att rota i andras liv än att ta tag i sitt eget...

Kan inte vi ta och vända oss MOT strömmen? HÄR och NU! Tillsammans!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Widzę, że ciągle jeszcze jest sporo osób, które zaglądają tutaj :) Bardzo mi miło <3   Przypominam jednak, że nowe wpisy pojawiają się od ponad miesiąca pod innym adresem: www.blog.zebrazone....

Dzisiejszy wpis z nowej platformy bloga ZebraZone: www.blog.zebrazone.seDla tych, którzy jeszcze nie przyzwyczaili się do nowego adresu :)Bardzo ciężko pracowałam przez ostatnie tygodnie. Za ciężko.Tak ciężko, ...

Drodzy Kochani! Czas ruszać dalej. Czas wyjść poza granice strefy komfortu.   ZebraZone trzyma mnie w pionie. W głębi mojego najmiętszego serca wiem, że jest nas więcej, tych, którym utrzymywanie pion...

To mój przedostatni tekst na tej stronie.   Czterysta dziewięćdziesiąty czwarty. Ponad dwa lata karmienia tego wyrostka własną krwią, siłą. Wiarą. Że coś z niego wyrośnie. Że p...

Za chwilę wychodzę do pracy. W deszcz. To nic. To mi nie przeszkadza. Tylko brak czasu trochę naciska a tu ważny temat do poruszenia!   Czuję się w obowiązku ostrzec Państwa przed niebezpieczeństwem ...