Svårast är det att säga NEJ till dem man älskar mest.

Najtrudniej jest powiedziec NIE ukochanej Osobie.

Sin Make.

Idag fick jag rycka in och leka chaffis så att M skulle få slippa. Jag KUNDE inte säga nej, fast jag var grymt trött.

Jag trodde seröst att han skulle tycka om mig mindre om jag sa NEJ.... Men skulle han?

Mezowi.
Bylam dzis przymusowym szoferem za piec dwunasta, zeby On nie musial. Mimo potwornego zmeczenia NIE nie przeszlo mi przez gardlo. Pomyslalam, ze mniej mnie bedzie wtedy lubil... Kobieto!!!!

Sitt älskade Barn.

När han kommer ur sängen för femte gången ikväll för att det är för ljust ute. Och jag behöver så DESPERAT att vara ensam en stund. Pusta ut. Vila. Smälta den fina, men lååånga dagen.

Lillgubben ber om en sista kort lek innan jag säger go'natt och stänger dörren. Men jag orkar inte. Jag vill sitta och skriva en stund. Vara med mina tankar, mig själv, dricka upp mitt te som är precis sådär lagom varmt så man precis inte bränner sig.

Jag säger nej och han svarar "dobrze", OK mamma. 5 år gammal.

Då vill jag liksom plocka ut mitt hjärta från bröstet och ge till honom, för han är så förståndig och snäll.

Vad har jag gjort för att förtjäna en sådan fin Son?

Ukochanemu Dziecku.

Ktore po raz piaty wstaje z lozka bo jest za widno. Nie moze dzis zasnac. A ja DESPERACKO potrzebuje pobyc troche sama. Odetchnac. opoczac. Przemyslec caly ten mily lecz dlugi dzien.
Dziecina prosi o ostatnia, krotka zabawe zanim zamkne za soba drzwi a ja nie mam sily. Chce wyjsc, pobyc chwile z moimi myslami, popisac, dopic herbate, ktora jest wlasnie teraz tak idealnie ciepla, przestala parzyc w jezyk.
Mowie, ze nie dam juz rady. A On mowi: dobrze mamo i lezy cichutko. Piecioletni Czlowiek.
W takiej chwili chce sie wyjac serce prosto z piersi i oddac na dloni, za te rozumnosc, za te Mala, WIELKA milosc.
Czym ja sobie zasluzylam na takie Dziecko???

Livet är en bergochdalbana.

Ibland är det mörka dalar. Ibland får man vingar...

Zycie jest jak kolejka gorska.

W jednej chwili czarna dolina a w drugiej uskrzydlenie...

Idag blev det ändå en dag med vinge.

Dzisiejszy dzien zaliczam bez watpienia do uskrzydlonych.

Han heter GABRIEL. Och är min.

Óto Gabriel. Jest moj.

Äntligen är det JUNI! Det börjar en tid som luktar sol, dammiga gator, uteservering och ledighet. Från och med nu till mitten av oktober är det bara fötter som gäller.
Nareszcie CZERWIEC! Miesiac pachnacy wolnoscia! Zaczynamy od uwalniania ucisnionych zima paluszkow! :) I tak do polowy pazdziernika!

Dessa två fötter verkar inte ha någon bra koppling mellan hjärnan och ögonen, för idag gick jag vilse igen. Jag dras liksom till vackra gator och vyer. Denna gång hamnade jag på fel ända av Danderydsgatan. Där hittade jag denna cykel. Funderade på att ta med den hem till min Man, eftersom hans cykel blivit stulen förra veckan.

Te dwie, wielkie stopy sa chyba zbyt oddalone od mozgu i moich oczu, bo dzis znow cos nie zalaczylo... i znow sie zgubilam. Piekne ulice i widoki ciagna mnie do siebie i nic na to nie moge poradzic ;) Na ulicy o nazwie Danderydsgatan, na ktorej zlym koncu przez przypadek sie znalazlam napotkalam ten oto piekny rower. Juz mialam go zabrac dla Meza, bo mu jego wlasny w zeszlym tygodniu ukradli...

Nä, 8:e budet: Du skall icke stjäla! På tal om det. Vill gärna läsa Annika Lantz nya bok, Det elfte budet. Fast jag har en hel trave med olästa böcker så kan jag inte sluta vilja ha MERA! Satiriskt om jämställdheten. Vem vill inte läsa om det!

No ale jak to? Osme nie kradnij! A skoro juz o przykazaniach mowa, to bardzo jestem ciekawa nowej ksiazki tutejszej dziennikarki radiowej Anniki Lantz, ksiazka nosi tytul: Jedenaste przykazanie, (w kraju protestanckim! bez zadnych PRZYkazan!) ktora ma z satyra opowiadac o rownouprawnieniu. Bedzie jak znalazl na lato!
[Ciekawostka dla Polakow! W Konstytucji Szwedzkiej nie ma " praw i obowiazkow" sa "prawa i WOLNOSCI" obywatela :)]

Just nu gör jag mitt andra närmande till Eckhat Tolles bok Tystnaden talar. Han säger att STILLHETEN är nyckeln till allt och uppmanar att hitta den i naturen. I träden som står stilla och bara FINNS.
Därför bifogar jag lite övningsmaterial från dagens promenad i Stan.
Poki co po raz drugi niesmialo zblizam sie do kultowej ksiazki Eckharta Tolle Wymowa ciszy. Wg. autora cisza/zatrzymanie jest kluczem bytu. jego zdaniem warto ja znajdowac w naturze i "kopiowac". Patrzac np. na drzewa, ktore po prostu SA,

Pozwalam sobie zalaczyc material do cwiczen z dziesiejszego spaceru :)

Om man hellre tittar på rosa blomster: I jeszcze inny wariant na rozowo:

Promenader i solen och Stillhet till Alla. Spacerow w sloncu i Zatrzymania Wszystkim.

Det är alltid intressant att sätta sig ner och vänta. Lyssna.

Igår satt jag med en Guinness på en uteserveing på Kungsgatan. Det var skymning och det var kallt och friskt. Trotuaren höll på att tarka efter dagens envisa regn.

Przysiasc na chwile i zaczekac. Zasluchac sie. To interesujacy eksperyment.

Wczoraj wieczorem znalazlam sie ze szklanica Guinnessa na jednejz glownych ulic Sztokholmu. Bylo zimno i swiezo. Chodniki obsychaly powoli po calodziennej ulewie.

Behaglig svalka spred sig i kroppen efter över tre timmar i överfyllda biosalonger samma eftermiddag. Det var mycket som skulle sjunka in så det var bäst att... lämna plats åt det?

Ge med sig? Kapitulera? Inte hålla så fast vid... allting! Livet...

Bara vara.

Odswiezajacy chlod wdzieral sie pod poly wiosennego plaszcza, mile widziany po ponad trzech godzinach spedzonych w wypelnionych po brzegi salach kinowych. Nowo nabyte doswiedczenia potrzebowaly... przestrzeni? Jakiejs kapitulacji, poddania sie... ODDANIA sie, zwolnienia uscisku, z jakim kurczowo trzymam sie...wszystkiego! Zycia...

Och kära nån vad mycket plats det fanns. Va lätt det blev över bröstkorgen. En stund...

O ludzie! Ilez tam jest miejsca! Jak lekko moze byc na sercu. Choc chwilowo...

[pODDAJ sie]

Jag har jättesvårt att lära mig detta i vardagen. Att simma lugnt och ha tilltro att allt löser sig till det bästa för mig. Att jag inte behöver stå i beredkap med knutna nävar och vänta tills livet ANFALLER igen.

Spelar ingen roll hur många gånger jag än läser dessa ord (en lapp som jag skrivit för ett år sedan och som hänger sedan dess på vår toa på landet ;)

Na codzien jest to prawie niewykonalne dla mnie. Zeby dac sie poniesc wierze, ze wszystko sie jakos ulozy w najlepszy dla mnie sposob. Ze nie musze stac ciagle z zacisnietymi piesciami gotowa na ATAK zycia.

Nie ma znaczenia, ile razy czytam ponizszy tekst, napisany przeze mnie rok temu, wiszacy w naszej toalecie w letniaku od tego czasu:

[Pozwol zyciu delikatnie spoczywac w Twoich dloniach]

Så idag går jag och tittar mig omkring och tänker: Livet, ja. Ena dagen är det kraftfullt, vackert och sprutar med livsenergi.
Chodze wiec dzisiaj, rozgladam sie i mysle: Zycie, tak? Dzis jest niezlomne, piekne, pelne energii.

För att nästa dag bli skört, lite ensamt, lite utsatt kanske?

Vi har inte obegränsat med chanser.

A jutro moze juz byc kruche, troche samotne moze, moze nawet dogasajace.
Nie mamy nieograniczonej ilosci szans.
  

Är inte det dags att börja plocka alla dessa vackra blommor och... göra en vacker krans kanske? Och sätta det på huvudet på någon vi älskar, och inte vår egen jävla livsgrav!)
Czy nie czas juz zaczac zbierac te wszyskie piekne kwiaty... i moze zrobic z nich piekny wieniec? I ozdobic nim glowe kogos kochanego, a nie swoj wlasny za zycia wybodowany, pieprzony nagrobek!

Livet, tiden, årstiderna stannar inte upp bara för att JAG sitter här och är RÄDD!!!

Zycie, czas, pory roku nie przestaja plynac tylko dlatego, ze ja tu siedze i sie BOJE!!!

Titta bara vad ensamheten i en stor stad kan komma med!   

No i zobaczcie czym moze sie skonczyc samotnosc w wielkim miescie!   

Jag har fått mig en läxa. Zycie znow dalo mi szkole.

En hjärtskärande, ögonöppnande, omskakande läxa. Rozdzierajaca serce, otwierajaca oczy, wstrzasajaca lekcje.

Den handlar om SJÄLVRESPEKT. Temat lekcji, powracajacy, SZACUNEK DLA SIEBIE.

Jag har blivit djupt sårad av en ung människa i min familj. Oturen ville att allt hände i nära anslutning till Morsdagen.  Det har tagit mycket tid och kraft att ta mig igenom all sorg, besvikelse och inte minst frustration.

Nieszczesliwie, wlasnie w okolicach Dnia Matko zostalam potwornie zraniona przez mloda osobe w mojej rodzinie. Przygnebienie, zawod i frustracja z jakimi przyszlo mi sie zmagac kosztowaly mnie wiele energii i czasu.

Igår eftermiddag fick jag prata med en mycket klok och vänlig, ack bestämd ”röst” som följt mig hela vägen från stressrehabiliteringen och finns fortfarande vid min sida när det blir kris.

Wczorajsze popoludnie spedzilam sluchajac bardo madrego, zyczliwego, ale jakze stanowczego ”glosu”, ktory towarzyszyl mi od czasu rehabilitacji przeciwstresowej i ktory nadal spieszy na ratunek w sytuacjach kryzysowych.

Det blir sällan släta, betryggande ord som jag bjuds på. Mestadels obekväma sanningar, pekpinnar som river där det skaver som mest. Riktiga, omtumlande ögonöppnare.

Rzadko czestuje mnie gladkimi, pocieszajacymi slowami. Zwykle sa to niewygodne prawdy, wskazowki, ktore trafiaja w najbardziej czule i niestety najslabsze punkty.

Igår blev det ingen skillnad… Wczoraj nie bylo inaczej…

DU FÅR INGEN RESPEKT FRÅN NÅGON ANNAN OM INTE DU VISAR ATT DU RESPEKTERAR DIG SJÄLV!!!

NIKT CIE NIE USZANUJE, JESLI NIE POKAZESZ, ZE TY SAMA UMIESZ SIEBIE SZANOWAC!!!

Ja, men vad fan! Hur gör jag det då? Det är väl klart att jag inte räknar med att bli någons slagpåse när jag bjuder på mig själv och ser till alla andras bästa hela tiden… utom min egen!

No co do cholery! Jak? To chyba oczywiste, ze nie po to poswiecam swoj czas i zaangazowanie w stosunku do innych, aby w zamian stac sie ich workiem treningowym.

Så jag fick ett tips, såklart!

Att åter och åter igen VÅRDA mig själv.  Bortom alla löjlighetsgränser, och skryta med det istället för att smyga med det! Tills känslor av: VÄLMÅENDE, VÄRDIGHET OCH SJÄLVRESPEKT infinner sig!

Oczywiscie, dostalam kilka dobrych rad! Miedzy innymi:

Zeby bez konca troszczyc sie o siebie. Poza wszelkie granice przyzwoitosci! I jeszcze sie tym chwalic, a nie tego  wstydzic!

Ja… Alltså här sitter jag! Ensam hemma för helgen! FAST det inte alls passar till min "mamma finns där för er" roll och skaver i själen som självaste fan! MEN jag ÖVAR mig! Här finns bevis:

Siedze wiec samiutka w domu, jak najbardziej lubie. MIMO, ze nie pasuje to do mojej zwyczajowej roli "jestem tu i czuwam nad wami" MIMO, ze skrecam sie w spazmach poczucia winy co chwile. CWIECZE jednak! Dowody ponizej:

Läste i sängen till lunch. W lozku z kziazka do lunchu:

Lunch med vin och nyplockat syren ute på altanen. Lunch z kieliszkiem wina i swiezym bzem w sloncu. (Swieto Wniebowstapienia Panskiego jest dniem wolnym w Szwecji, pomyslalby kto! ;)

Smälter maten och en bra bok i solen. Trawie lunch i dobra lekture :)

Och solar! I opalam sie!

Sedan blev det lite yoga och dusch med div. krämer! Nu sitter jag med min längsta klänning och känner mig fin. Snart är det ju dags för middag :) I lugn och ro.

Sloneczne chwile zakonczylam yoga i prysznicem z roznymi olejkami! Teraz siedze spowita w sukienke do kostek i rozmyslam nad kolacja, ktora juz niebawem :) w ciszy i spokoju.

OBS! Jag har ingen avsikt att lösa mina familjeangelägenheter på bloggen. Jag försöker bara VISA och förklara, med de medel jag har, hur det kan gå till när man försummar sig själv.

Chce nadmienic, ze nie probuje zalatwic za pomoca tego wpisu zadnych porachunkow rodzinnych. Probuje jedynie jak najwyrazniej POKAZAC i wyjasnic, w taki sposob, jaki jest dla mnie dostepny, do czego moze doprowadzic ciagle zaniedbywanie siebie.

NEVER AGAIN! NIGDY WIECEJ!

When I hear this question: Is glass half empty or half full? I get sooooo tired, and soooooo bored.

Who cares?

I fill my glasses as much as I WANT to!

Like this morning:

Full to the top! With GOODNESS and Vitamins!

More! I DARE to put it on a white, handmade tablecloth! Because it will make my morning a bit MORE :)

And if I want even more?

Check it out! This glass might be dirty, but it is (damn me!) filled OVER THE TOPP!

Was it even possible? I made this possible, because I did not hesitate to pour A LITTLE BIT MORE!

And what if one day I don't want it to be full. Maybe the QUALITY is more important than the quantity sometimes?

Fot. Monika Henriksson (www.polkawszwecji.wordpress.com)

There you have me caught on picture indulging in my new addiction: Espresso Macchiato.

Pure pleasure in a HALF EMPTY glass. (A full glass of this could kill me ;)

So let me put it this way:

I choose the size of my glass.

I take control over what is in it.

I decide how full or empty it is, to my own GOOD!  

Weekend is waiting at the door. Some glasses will be filled, raised and inevitably also emptied   

Be kind to yourselves!

Love and Refreshing Drinks to All.

Is stress dangerous for us?

NO! Stress (and adrenaline) has always helped us survive when we were in danger. When we needed to choose between fight or flight.

Take ZEBRAS. They live among lions. They are lions’ food. They should be TERRIBLY STRESSED.

But they are not. Why? They do not PLAN or WORRY for the next lion chase. They do not ANALYSE their last lion chase. What they do is they RECOVER after the lion chase. They go and chew some grass and sunbath, scratch their backs on trees, whatever.

This is why ZEBRAS are mentioned in stress recovery sometimes. And this is why I choose to be one. I choose to rest when I need to. I choose to respect my body’s signals. And also SAVE the energy for the times I can need it more. As often as I manage...

And when I feel I might need an extra reminder I put my talisman on for help:

So do not be afraid of stress! Moderate stress pushes us forward and helps us achieve things!

As long as it is followed by RECOVERY and REST we are on the safe side   

There are still few hours left of this Sunday, so REST YOURSELF INTO THE NEW WEEK!

Love to All.

I was going to write about the Zebra-effect, but it does not tickle me at all tonight.

Do I dare to write about how CALM I managed to be the whole day? Will it make tomorrow a day from hell? Will I jinx it?

I will take the risk.

I don’t really know what happened. I don’t know what it was that I had done differently.

Often times the weekends are most challenging for me. I find no space for myself mentally and I feel it is too much to do with all the people, all the food and all the fixing.

But today?

All the children were happy, kind and helpful. At least 2 of 3 were unplugged most of the day (not only during Earth Hour!) doing stuff together with us, running outside. There was this symbiosis and harmony above us.

And now the question is, was I calmer because the whole family was so harmonious or were they harmonious because I was calmer?

Last Saturday I destroyed my day by doing too much. I did not repeat the same mistake today. I even took a nap during the day and several breaks in the sun. Am I possibly getting wiser? Am I possibly starting to listen to what my physical body needs?

Harmony, I spread my arms wide open to welcome you. Please stay!

Love to All and goodnight.

Honestly, isn’t it kind of ugly to put yourself first? Before others?

As I see it now, putting anyone and anything else before you works only short term.

In order to create a sustainable life strategy for yourself you need to take care of YOU. And when you do it properly you can be a bottomless dwell of kindness and help for others.

When you fly next time try to listen to the security instructions carefully. What do they say about the oxygen masks? Put YOUR OWN on first so that you can assist anyone else around you. Even if it is your child! I thought it was a terrible, heartless idea at first. And then things happened in life and I had to revisit my own idea of right and wrong. In parenting. Working. Living (a harmonious!?!?) life.

Our children don’t need hero-parents. They need healthy examples of how they should take care of themselves.

I have always been a terrible example of just that. Until recently. I gave up bad conscious when I go and do YOGA one evening a week. Or when I stay home all alone a whole weekend and retreat within, REST, listen to silence. Every day I train myself in self-love. And self-respect. Because you have to respect yourself enough to see that you deserve attention from that kind person you are to others. But seldom your own self! Not true?

I like to think: When I say NO to one thing it gives me a chance to say YES to something else later on. One small NO now and then can be an investment into a bigger YES in the future. Isn’t that an excellent way to save yourself a lot of bitter thoughts of selfishness?

I think so. And it works LONG TERM!

We like long term. We like strategies that last. Even more, strategies that ADD to the quality of our life.

As I said, it was not always this way for me. I was nowhere near these notions of self-care until that other strategy actually left me “thorn and bleeding on the floor”.

Only recently, and with significant help from other people, I realized that I am worthy of wearing a sweetest sign of love. A heart.

I felt I was too huge and clumsy, and serious, respectable (!)… piece of iceberg to wear it.

But look now:

Nothing becomes a universal truth only because someone or something made you believe in it long enough. Think about it.

Love to All.